Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Den 5 mars 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
148
Predikanten Olof Nilsson
vilar.
Gammal och mätt av dagar har denne Guds
tjänare fått gå in i vilan. Dödsbudet kom ej
överraskande, ty från den stund han i början
av december förra året nedlades på sjukbädden,
förstodo vi, att den gamle kämpens slut var
nära. Och måndagen den 19 januari förlossades
hans ande och fördes av änglar till Abrahams
sköte. Han var då nära 86 år gammal.
Olof Nilsson blev omvänd vid 22 års ålder.
I Hedesunda, hans födelsesocken, fanns på den
tiden ej många troende. Men de få, som funnos,
samlades omkring Guds ord till inbördes
uppbyggelse, och den unge Nilsson, om vilka alla
vittna, att han tog kristendomen mycket
allvarligt, var snart en av ledarna, som- föreläste Guds
ord och samlade den lilla skaran till verksamhet
för Guds rike.
I Gästrikland bildades 1861 med initiativ från
Gävle Gästriklands Arbetsförening, en
sammanslutning av syföreningar. 1864 voro
föreningarnas antal 49, därav 4 från Hedesunda. Denna
arbetsförening utsände kolportörer i Gästrikland
med uppgift att förkunna Guds ord och sprida
skrifter. När så de ledande i Gävle fingo reda
på att i Hedesunda fanns en yngling, som
brukade föreläsa, reste arbetsföreningens
sekreterare, fröken Elsa Borg, till Hedesunda för att
höra, om icke i Nilsson ett Herrens vittne var
att finna. Han måste nu in till Gävle för att
höras av pastor Humble och inför honom
avlägga sin bekännelse. Han blev antagen och
råddes av Humble att resa hem och tala med sin
mor för att sedan utbildas i evangelii verk.
Genom nämnda förenings försorg kom så
Nilsson att genomgå två terminer vid pastor
Lundborgs kolportörsskola i Grythyttehed.
Efter slutad kurs 1867 började Nilsson sin
verksamhet inom Gästriklands Arbetsförening, och
då föreningen 1878 ombildades till Gästriklands
Ansgariiförening, trädde Olof Nilsson i dess
tjänst. I 57 år tjänade han alltså med aldrig
sviktande trohet inom nämnda föreningar. Det
syntes och hördes också på hans
begravningsdag, att det var den trogne tjänaren och aktade
läraren, som fått lägga ned pilgrimsstaven.
Som predikant hörde han till den gamla
stammen. Han tillhörde banbrytarna. Som sådan
gjorde han många underliga erfarenheter och
upplevde många roliga episoder. En gång-kom
han till en socken för att hålla möte. Mötet blev
pålyst, men inga kommo. Han hade då med sig
två trosbröder, som gingo ut i gårdarna och
bu-dade folket. En tio, tolv stycken kommo, men
de gjorde spe åt sammankomsten. Från den
socknen sändes till hans bår en vacker krans
med varmt tack för hans trogna arbete där.
Då han började resa för 57 år sedan, funnos ej
några bönehus. Då samlades man i stugorna.
Då han slutade, fanns det bönehus och
missionskyrkor överallt, i somliga socknar flera.
Han hade en ovanlig kraftig stämma- I hans
krafts dagar var det ej angenämt att sitta
honom nära, då han blev hänförd och klämde i
med clet, han förmådde. Han kunde då höras
hundratals meter utom lokalen. Ett gott och
glatt isätt hade han. Lekfull och full av humor,
som han var, gick detta ofta igen i hans
predikan, som dock kunde bliva väldigt skarp, då
ban bestraffade synden. Jag minns att jag
ibland satt och beundrade honom, för att han
så väl visste, vad åhörarna tänkte, och kunde
giva så träffande svar på deras tankar. Det är
förunderligt med de gamla predikanterna, vad
de alla voro originella! Utom en god
prediko-gåva hade Nilsson en mycket god sånggåva,
och vad det betyder för en resepredikant och
i synnerhet för en banbrytare, det förstå vi alla.
I sitt enskilda liv var han flärdfri, sparsam
och arbetsam, god granne. En vän till honom
sade mig: »Han förstod sig ej på att fara efter
jord och värld». För en ringa penning tjänade
han i Ansgariiföreningen. Dessutom brukade
han ett jordstycke, som han fick från
fädernegården- I den strax förbi hans hem flytande
Dalälven gällde det för gädda och braxen med
hela deras släkt att akta sig för Nilssons garn,
ty han visste, huru dessa skulle läggas. Men
även om jordbruket och fisket tog något av
hans tid och bidragit till hans och familjens
uppehälle, så var dock den ojämförligt största
delen av hans liv upptagen med att lägga ut
evangelii not. Och fångsten var här ej ringa,
många skola en gång bekänna honom, som det
medel Gud använde till deras omvändelse. En
av dem har i många år varit hans kamrat i
Ansgariiföreningen.
Med undantag av en lcort tid, då han bodde
i Gävle, bodde han hela sitt liv i Hedesunda.
Där föddes han den 3 maj 1839 och där begrovs
han den 29 januari 1925. Minnesgudstjänsten
i missionshuset var stämningsfull och gripande.
Likaså jordfästningen i kyrkan. Talen vid
graven av präster, predikanter och lekmän samt de
många kransarna buro vittne om hur aktad och
älskad han var av alla. Särskilt gripande vid
både minnesgudstjänsten och graven var att
höra den unge predikanten på platsen i de mest
vältaliga ordalag ge uttryck för den smärta och
saknad, som ban kände. Ack, vad det är vackert
och gripande, när de unga och gamla så
sammansmälta, som dessa två synas hava gjort!
Och talade jag vid den unge, så sade han: det
är den gamles förtjänst, och talade jag vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
