Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. Den 2 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 MISSIONSFÖRBUNDET.
245
UNDER PALMER OCH MANGOSTRÄD.
Julen på Kibunzi.
Då nu julen med dess möten oeh fester och
mångahanda bestyr är över, be vi att med vår
redaktions välvilliga tillåtelse få bringa våra
vänner hemma vår hälsning.
Det kan sägas, att högtiden varit glädjerik.
Redan söndagen den 14 dec. började raden av
festligheter, då söndagsskolan vid stationen fick
sin värdiga avslutning för året. Rätt långt före
den bestämda tiden samlas åtskilliga av de
lyckliga deltagarna. Kyrkbänkarna ha flyttats ut
under palmerna och mangosträden. Snart äro
alla platser upptagna. De minsta sitta i en
grupp för sig på gräset.
Tiden är inne. Vi börja med en av våra
härliga sånger. Feststämningen kommer. För
mångas del kanske den därtill kraftigast
bidragande orsaken, är, att ■—■ en låda fläsk och
en burk socker bäras fram och placeras inför
deras ögon. Dylika ting höra nog inte till
deras vardagsmat. Efter att ha bedit och sjungit
igen och samtalat med dem, utdela vi
läckerheterna. Var och en får ock ett belöningskort.
Till en söndagsskolfest i Kongo hör ock, att
barnen gå i led och sjunga, varvid åtskilliga bära
missionsflaggor i sina händer. De ställa upp,
och marschen börjar. Visserligen sjunga
flickorna långsammare än gossarna, men glädjen
ock komma i närmare kontakt och tankeutbyte
med varandra.
Det är kommitténs enhälliga mening, att en
internationell organisation, sådan som det
nuvarande Internationella Missionsrådet, är
oundgängligen nödvändig för samarbetets
förverkligande och för fullföljandet av de uppgifter,
som möta missionen i nuvarande tid. De
tjänster, som samarbetet hittills fått göra den
kristna missionen, ha varit mycket värdefulla och
givit anledning till stor tacksamhet mot Gud.
På samma gång uttalar kommittén den vissa
förhoppningen, att ännu större tjänster må
kunna åstadkommas under kommande tider
genom det internationella samarbetet under Guds
välsignelserika ledning.»
Så långt ur resolutionen.
synes dock odelad. Promenaden varar omkring
en halvtimme, varvid de gå igenom de olika
delarna av Kibunzi-byn. Då de återkommit,
fråga vi, vad hälsning vi skola bringa
missionsvännerna därhemma. De svara med ett
rungande : Tutondele! (vi tacka) och så uppstämma
de den vackra sången : Bika tuatonda, beto
ba-bo, (Låtom oss allesamman tacka). Det vore
att önska, att I alla sågen och horden dem. Sist
nedkallar en lärare Guds välsignelse över oss
alla. Julens glädje och rikedom har redan
börjat göra sig förnimbar.
Nästa dag ar det ock högtidligt, ehuru ingen
fest annonserats. Vi förnimma något av den
högtidsstämning, som Jesus kände, då han
uttalade orden: Lyften upp edra ögon och
beskå-den fälten, huru de vitna till skörd. Ty under
dagens lopp kommer den ëna gruppen efter den
andra av dem, som i sina byar stått upp för Gud
och som av församlingen rekommenderas till
dopet för att anmäla sig till deltagande i
dopundervisningen. Alla ha de mottagit sådan av
lärarne i byarna, och här skola de nu under några
dagar delgivas en sammanfattning av de kristna
trossanningarna. Vår präktige
distriktsföreståndare Kiananwa har åtagit sig att vara deras
lärare. Tisdag morgon börjar undervisningen
och pågår sex timmar dagligen t. o. m. fredag.
Vill man ha sann uppbyggelse för sin ande
skall man lyssna till en av dessa lektioner.
Fredag e. m. är det en annan grupp som
kommer. Det är vår lärarekår. De ha kollektpengar
från byarna att överlämna, skola ha avlöning
och julklapp, sammanträda för att rådgöra om
verksamheten och skola deltaga i stormötet.
Hela lördagen är den vites tid upptagen for
deras skull.
Söndagsmorgonen är inne. Före sju ljuder
kyrkklockan, och inom fem minuter äro ett par
hundra människor samlade på gårdsplanen. Det
är för det första de 101 dopkandidaterna,
lärarne och åtskilliga andra. Vi läsa den 23
psalmen och bedja gemensamt. Med de vita i teten
tågar skaran ned till Jordan, som Vibwa-ån vid
ett dylikt tillfälle kallas. Här skulle vi då först
ha fått lyssna till en god predikan av läraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
