Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Den 7 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 LO
MISSIONSFÖRBUNDET.
ett. verksamt år med arbete av olika slag för att
göra Kristus känd.
Söndagen var vår stora dag i högtiden med
möten från tidig morgonstund allt intill sena
kvällen. Yi började kl. sju med morgonbön, då
evangelist Hu talade om sju slag av hjärtan,
som vi borde taga med oss från, årsmötet, och
fortsatte kl. elva med predikan, då vi fingo
lyssna till sätten att vinna seger i vår strid mot
synden och ställdes inför Kristus, upphöjd på
korset, i himmelen och i de kristnas liv. Efter
predikan döptes två kvinnor, bland dem den
72-åriga gumman, och tre män. Tio personer
upptogos till katekumener. Några fler skulle ha
inlemmats i Guds församling men ej kunnat
komma. Efter den högtidliga akten lämnades de
närvarande tillfälle att ge våra nyvunna vänner
minnesord ur den heliga skrift. Flera gjorde
det.
På e. m. samlades vi omkring Herrens bord.
Det var en stilla, ljuvlig stund.
Dagens sista möte var kvällens
vittnesbörds-möte. Det började kl. sju och inleddes med
predikan av evangelisten i Pehkao, som talade om
vårt behov av Guds helige Ande. Jag och flera
med mig kände, att hans budskap var den ton,
som måste komma med, för att dagens rika
budskap skulle vara fullständigt.
Efter predikan började vittnesbörden. Nu är
det åhörarnas tur. Predikanterna vid mötet tiga
vanligen, och våra troende vänner, män och
kvinnor, unga och gamla, träda fram. Det är
som en återklang från den första kristna
församlingens dagar. Onda andar utdrivas. En
man hade så ivrigt hängett sig åt deras tjänst,
att de knappt någon stund varken dag eller natt
lämnade honom. Han blev till slut farlig för sin
omgivning. Men bön räddade honom ur de
onda andarnas våld. ■— I ett hus håller man på
med att på hedniskt vis utdriva onda andar,
vilket ej hade lyckats. En kristen går där
förbi. Han stannar vid dess dörr och beder till
Gud för det hemmet, och se, den onde anden
flyr sin kos. — Fattiga kvinnor öva
trosbelbräg-dagörelsens gåva. De bedja för de sjuka, och
dessa bli återställda. — Andra ledas genom
underbara drömmar fram på trons väg. — I
livets olika lägen, i smått och stort ha de fått
pröva på huru Herren är en bönhörande Gud, en
nådefull, underbar hjälpare. Jag lyssnar med
intresse till deras vittnesbörd. Mitt hjärta
jublar med dem över barnaskapets rika, härliga
gåva.
Klockan är elva, när mötet avslutas med tack
till Gud och med tack även till vännerna i
Chongkuani, som haft alla de yttre bestyren med
mötet. Några vänner från Sungpu bjuda
årsmötet välkommet dit nästa år. En av dem
betygar särsldlt sin stora glädje och tacksamhet till
Gud för den andens enhet, varom hela mötet
burit ett så tydligt vittnesbörd. Och hans ord
finna genklang hos varje deltagare.
Ja, Gud vare tack för det Andens verk, som
pågår i martyrdistriktet! De så med tårar men
bära hem sina kärvar med glädje.
Machenghsien den 24 mars 1925.
D. R. Wa]llquist.
Ett alliansmöte.
Linköpings 1 :a baptistförsamling hade frågat
oss — min kamrat och mig — om vi ville vara
med om ett större möte för östgötabygdens
dövstumma annandag påsk. Mötet skulle hållas i
deras kyrka, andlig och lekamlig spis skulle
anordnas och för omkostnaderna svarade
församlingen.
Det var ett ljuvligt och glatt budskap, ett
sådant som man mottager med villighet.
Strålande sol och billiga påskbiljetter lockade
samman ett 30-tal dövstumma. Möten voro
annonserade kl. 11 f. m. samt kl. 4 och 8 e. m.
Men sanningen att förtälja blev det i stället
ett möte på 10 timmar. Det var endast de
hörande, som lämnade oss emellanåt. Såväl under
den gemensamma middagen som under
kafferasten var tankeutbytet i full gång. En av
tolkarna påstod dagen efter, att hon hade ont i
armarna av allt tecknande.
Det var tre talare från baptistförsamlingen,
id båda från S. M. F. samt en dövstumofficer
från Fr.-armén.
»Yi resa för det mesta i var sin vagn på
himlatåget», sade den senare. Men nu tyckte
hon det var roligt att vi fingo gå och hälsa på
ett tag i varandras vagnar.
De dövstumma förstodo, att vi hade samma
budskap att förkunna: frälsning från synd. De
mottogo också det tecknade ordet med glädje.
Och glada voro vi, som gemensamt fått
framföra påskens glada evangelium.
B. G. W—r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
