Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. Den 20 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
357
PÅ DE VIDA VATTNEN.
Av missionär K. A. Fernström.
Den Indiska oceanen ligger nu snart bakom
oss. Vi hålla just på att gå in i sundet mellan
Sumatra och Malacka, och om allt går efter
beräkning, skola vi vara i Singapor i morgon.
Sjön ligger spegelklar efter en häftig och
svalkande regnskur. Yi ha det ju ganska varmt men
ej outhärdligt. Dock längta vi efter att båten
skall vända sig mot norr och svalare trakter. För
dem, som nu ämna fortsätta och läsa denna
artikel, skall jag i korthet ge en skildring av vårt
tillfälliga, flytande hem och hur vi ha det här.
Vår ångare, Andre Lebon, är en av de största
franska båtarna på denna linje. Den har 19,000
tons dräktighet och maskinen 11,000
hästkrafter. Den har sex våningars höjd över vattnet.
Här tänker jag en del läsare spärra upp
ögonen och undra, om jag ej skrivit fel. Nåja, en
liten avprutning kan jag ju göra, ty den sjätte
våningen sträcker sig endast över en del av
båten och utgöres av ett däck, där man placerat
räddningsbåtarna m. m. Tänk dig ett fem à sex
våningars hus med grunden nere i de våta
oroliga elementen! Då jag i Colombo från en liten
slup såg den väldiga höjd vår ångare hade, blev
jag nästan rädd och undrade, hur det var
möjligt, att den skulle kunna rida ut en svår sjö.
Vi ha dock den uppfattningen, att den går
ovanligt stadigt. Men en herre från Singapor
berättade just i dag, att Andre Lebon så när gjort
haveri under en storm, då den låg för ankar i
Singapors hamn.
Vårt sällskap utgöres mest av fransmän. Det
gör, att vi känna oss ganska ensamma, ty språ-
och glada stämning. Alla undfägnades med
buljong, kaffe, frukt och konfekt. Under tiden
upplästes de talrika telegram, som anlänt från
kamrater och vänner. Också upplästes ett par
längre innehållsrika brev, ett från brudens
föräldrar och ett från hennes syskon. Därpå
följde en lång rad av bröllopstal, tal på svenska,
engelska och kinesiska. Då och då utfylldes
programmet med en passande solosång av Ester
Carlsson och L. J. Larson.
Först bröto episkopalkyrkans missionärer från
Shasi upp för att hinna hem före mörkret.
Ännu några tal, och evangelisten Yang ledde i bön,
varefter alla de kinesiska gästerna glada och be-
ket skiljer oss åt. Vi nödgas säga, som en
gamman engelsk dam sade här om dagen: »I do not
understand what they are jabbling about.»
Några engelsmän ha vi ju också med, men det
största antalet av dem äro katolska missionärer,
och de hålla sig i en grupp för sig själva. Flera
gånger i veckan ha de mässa i musiksalen, men
jag har ej sett någon av passagerarna för
övrigt taga del i den. I Colombo stego tre
amerikanska katolska präster av. De hade varit hos
påven i Rom, innan de gingo ombord, och
mottagit hans välsignelse. Då jag skakade hand med
dem till avsked, uttalade den ene en önskan om
att jag måtte få framgång i mitt arbete. Jag
blev så överraskad, att jag framstammade något
i samma väg angående honom. Jag är ännu ej
säker på om det var rätt eller ej. De berättade
för mig, att nu var den katolska kyrkans
ställning i Amerika så säkerställd, att kyrkan
kunde utan bekymmer för den saken kraftigare ägna
sig åt yttre mission. Sedan de fingo reda på
att jag var protestantisk missionär, blevo de ju
mindre frispråkiga. Underligt nog syntes det
finnas bra liten enhet mellan de amerikanska
och de engelska prästerna. De voro alltid i två
skilda grupper, och någon påstod, att de ej ens
hade mässa tillsammans. Det var uppenbarligen
mindre av munk hos de amerikanska prästerna.
Hytterna äro stora och bekväma, men däcken
alldeles för små. Åtminstone är detta fallet med
andra klassens däck. Nästan hela däcket är
upptaget av stolarna och maskiner, så att intet
utrymme finnes för promenad eller lekar. Livet
låtna bröto upp. De västerländska gästerna
stannade kvar på en äkta svensk bröllopsmåltid.
Även nu höllos några tal. Sist läste Reuben N.
Johnson en psalm och nedbad Guds välsignelse
över brudparet och oss alla. Shasi-kamraterna
stannade kvar över natten. Följande dag voro
alla västerländska gäster bjudna på frukost.
Efter gemensam morgonbön, ledd av A. P.
Tjejl-ström, bröto gästerna så småningom upp, och
snart äro vi åter i djupaste vardagslag. Som
ett ljust och rikt minne bevara vi
Rydberg-Kågén-bröllopshögtiden i Kingchow den 6 mars
1925.
Med hjärtlig hälsning. F. A. Wennborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
