Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. Den 28 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 ",’2
MISSIONSFÖRBUNDET.
VAD PINGSTENS HÖGTID VILL SÄGA OSS.
Ett ord till Förbundets folk.
Vi stå inför pingstens underbara högtid, oeh
d<ss höga ämne giver även Förbundets folk
anledning att med öppna ögon se sig omkring i
sitt hus.
Förbundet har, vi våga säga det, sin
upprinnelse i vad Guds helige Ande verkade i vårt land
vid tiden för dess tillkomst. Vad det hitintills
fått uträtta för Guds rike har skett endast och
allenast i kraft av samma Ande. Skall
Förbundet i fortsättningen bestå, vara till någon nytta
och annars hava existensberättigande måste
detta bero av den Andens kraft, som är pingstens
gåva till världen. Att Guds Helige Ande med
sina gudomliga livsströmmar får uppfylla alla
våra verk och organisationer är därför vår
högsta angelägenhet. Då är Gud själv med oss och
ett fromt folk med andligt sinne och villighet
för evangelii verk skall finna sig väl i vårt hus.
Försvagas och försvinner denna andekraft, kan
intet yttre verk, intet organiserande hålla oss
v:id makt.
Ofta talas det om huru trött och söndersliten
vår tid är och därför söker sig trevande fram
till en fast vilopunkt. En orientering inåt kan
förmärkas hos stora delar av de religiöst
intresserade folklagren, och utan annan hänsyn gå
dessa att vederkvicka sig vid den källa, som har
den bästa drycken att giva. I ande och sanning
skall man tillbedja utan att fråga efter, om det
sker i Jerusalem eller på Garisim, hette det en
gång av vår Mästare. Stora delar av vårt
kristligt intresserade folk fråga icke efter
organisationer eller teologiska system utan efter en
kristendom, som skänker deras inre den
eftertrådda vilan. Man går till kyrkan eller
bönehuset, till baracken eller stugan, allteftersom
man tror sig finna det levande vattnet. Den
kyrka eller det samfund, som räcker hungrande
människor livets bröd och som förkunnar ett
rikt och fullt evangelium, skall för dessa bliva
såsom en kär tillflyktsort.
Det är vår mening, att Förbundet har sin
uppgift’ att fylla just i detta avseende. Dess
ledning har att på detta insätta sin kraft, detta
skall vara syftet och vägledande för
predikanters och missionärers utbildning vid dess mis-
sionsskola och dess skolverksamhet i övrigt. På
detta skola församlingarnas och predikanternas
verksamhet inrikta sig, och detta skall vara
nor-’ merande för vårt arbete bland barn oeh ungdom.
Fördunklas detta av vad det vara månde har
Förbundet ingen uppgift att fylla, intet
existensberättigande.
Detta är sådant, som .är känt och vittnat. Men
det behöver sägas om igen och om igen.
Förbundets arbete har svällt ut mycket med åren,
och vi hava haft anledning att med våra
diskussioner och annars ofta syssla med vad man
kallar utanverken eller det rent tekniska i vårt
arbete. Man och man emellan, på möten av
skilda slag och i pressen tala vi om Förbundet oeh
dess ställning, om predikanternas ställning i
församlingarna och till Förbundet, om våra
predikanters utbildning, om vår läroanstalt på
Lidingön och vår skolverksamhet i övrigt, om vår
ställning till andra missionerande systersällskap, om
Anden och Andens gåvor m. m. Om allt detta i
oeh för sig vore intet annat än gott att säga.
Men det är understundom, som öm icke den
upphöjda andligheten, den enande, sammanhållande
kraften låge däröver. Och vi kunna stå i fara att,
under det vi söka att lägga till rätta våra
gemensamma angelägenheter, komma att stå
främmande för varandra och söndra oss
inbördes.
Vad även Förbundets folk i första hand nu
behöver är icke diskussioner om olika former för
kyrklighet, icke teorier om Anden och Andens
gåvor, icke en orientering ifråga om
åstadkommande av nya system eller yttre reformering
i det ena eller andra avseendet. Vi behöva
förnyelse i lugn och ro på grönskande ängar och
vid friska vattensprång, behöva Andens sinne,
som är liv och frid, en tro, som stärker, en
kärlek, som enar och sammanhåller. Vi behöva
framför allt en orientering uppåt, icke en
orientering utåt eller omkring oss.
Den Helige Ande, om vilken pingstens högtid
talar, är vårt största behov. Och huru önskade
vi icke, att denna Ande förnyande, värmande
och stärkande i rikt och ymnigt mått bleve
utgjuten över oss. Må vi bedja därom! J. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
