Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. Den 4 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
387
Predikantlönefond.
Av Aug. Rosén.
På predikant- och distriktsmöten blir det
alltid tal om clen del av det kristliga arbetet i vårt
land, som vilar på våra omsorger. Rapporter
om framgångar och segrar avgivas men även
meddelanden om, huru en del predikanter och
mindre församlingar kämpa med oerhörda
svårigheter. Att detta arbete skall vara hårt och
mödosamt ligger i sakens natur. Men vad som
är nästan för tungt att kunna bära är, att små
församlingar hålla på att gå under, därför att
de inte förmå hålla predikant. Den ekonomiska
bördan är tung, och missmod griper sinnena, så
att församlingen icke vågar ikläda sig ansvaret
för en viss utgiftssumma till predikantlön, även
om den är den minsta möjliga. Och därigenom
blir ställningen sämre och sämre.
Mycket skulle kunna vinnas för framtiden,
om församlingarna bildade en lönefond, vars
medel icke finge ingå i den löpande
verksamheten utan lämna räntemedel för detta bestämda
ändamål. Till denna fond skulle mottagas de
minsta såväl som de största bidrag i form av
direkta gåvor och testamenten. Även borde
församlingen under goda år avsätta någon summa.
Om så hela eller en del av lönen bleve
garanterad, skulle små församlingar våga anställa
arbetare. På landet är detta huvudsaken, att
någon predikar ordet. Orkade församlingen inte
bygga eller underhålla lokal, kunde i de flesta
fall möten få anordnas i hemmen.
En fondbildning i denna form skulle
uppsamla allt lokalt intresse för evangelii predikan
i hemorten. Och att en sådan fondbildning
skulle skänka predikanterna ett falskt stöd är
uteslutet, alldenstund det är församlingarna och
icke de, som förvalta och bestämma över
medlen.
Detta synes mig vara en god anordning i de
stora församlingarna men särskilt i de små, där
det i många fall torde bli det enda effektiva
sättet för att garantera fortsatt
predikoverksamhet.
Det skulle vara intressant och för andra ett
eggande föredöme om clen första församling,
som beträder denna väg, ville meddela sitt
beslut i denna tidning. Det torde även vara tro-
Vår årshögtid.
Ett välkomstord.
Svenska Missionsförbundets församlingar och
föreningar stå åter redo att genom sina ombud
sammanträda till sin årshögtid. Dessa
årshögtider hava ju längre ju mer kommit att antaga
icke vanliga mått, representerande, som de göra,
en ansenlig del av den fria missionens folk i
vårt land. De förhandlingar, som då föras, och
de beslut, som fattas, äro ock betydelsefulla: de
gälla vägarna, som närmast skola beträdas av
Förbundets folk för arbetet i Guds vingård, och
de sträcka sig med sina verkningar ut icke blött
över hela vårt land utan även till andra länder
och världsdelar, där Förbundet har sina
åkertegar med skördar för Guds rike.
Årshögtiderna äro betydelsefulla även och icke minst
med hänsyn till den anda och stämning, som
vilar över dem, det intryck de giva. Detta har
betydelse icke för stunden allenast; det följer
deltagarna, när de återvända till sina hemorter,
och sätter sin .prägel på deras arbete för
missionen i allmänhet och för Förbundet i
synnerhet. Det är därför av utomordentlig vikt att
planerna läggas klokt, att rätta beslut fattas och
att var och en ikläder sig kärleken, som är [-fullkorn]-] {+full-
korn]+} ighetens sammanhållande band.
Allt detta varder ej mindre av vikt i den
mån, som dessa konferenser genom
missionsarbetets utvidgning få en allt större omfattning.
Innerlighet och djup i samhörigheten ocli
gemenskapen äro alltid lättare att bevara i en
trängre än i en vidare krets. Det allmänna
omdömet om våra årshögtider har dock varit gott,
oeh vi hava all anledning att tacka Gud för den
besinningsfullhet, den broderlighetens och
endräktens ande, som vilat över dem och deras
förhandlingar. Att de hava nått den
omfattning, som nu är fallet och alltfort av
Förbundets folk aktas som verkliga högtider är på sam-
ligt, att en del församlingar redan ha sådana
fonder. Ett meddelande från dessa skulle även
vara uppmuntrande.
Att bestämmelse om medlens förvaltning i
händelse av församlingens upplösning är en
viktig sak behöver ju inte påpekas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
