Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. Den 11 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
MISSIONSFÖRBUNDET. 418
i allmänhet och deras orsaker påvisade talaren,
huru predikanter alltid beröras av dem. Han
blir på grund av sin gärning oftast
medelpunkten i dem. Under dessa tider blir han mer än
eljest granskad. Han skall icke blott taga bestämd
ställning till dem det gäller utan även så vitt
möjligt bemästra dem.
Talaren övergick så till den teologiska
meningsbrytning, som för närvarande skönj es bland Sv.
Missions-Förbundets folk. De olika
riktningarnas såväl förtjänster som svagheter påpekades.
Predikantens förhållande ville talaren se från
tre synpunkter: Hans ställning inför Gud oeh
sig själv; hans ställning till kamraterna i
arbetet ; hans ställning inför folket i allmänhet.
Ställningen inför Gud betecknade han med orden:
Kristi tjänare och förvaltare av Guds
hemligheter, samt: Herdar för Guds församling.
Den gudomliga hemlighetens förvaltare har
både rätt och skyldighet att forska, men
forskningen måste ske under Andens ledning. Den
skall främja vetandet och stärka tron.
I sitt förhållande till bröderna har han att
ådagalägga förståelse och respekt för en annans
ärliga uppfattning. Han måste bedöma sina
bröder, men han har ingen som helst rätt att
misstänkliggöra dem, varken öppet eller förtäckt.
Brytningstidens ställningstagande inför
folket erbjuder stora svårigheter. Kravet att han
inför folket skall framlägga de tankar han tänkt
i kammaren har fog för sig, men predikanten å
sin sida har rätt att resa ett motkrav. Det
nämligen att hans ord ej förändras och misskännas
för att sedan begagnas som vapen mot honom.
Bristande förståelse kan tvinga honom till en
tystnad, som kan kännas plågsam för båda
parterna.
Den offentliga förkunnelsen bör dock gå fri
från tvistefrågorna. I denna skall han bära fram
evangelium om synd och nåd till väckelse oeh
andlig fostran. Avsteg från denna väg är att
bjuda stenar i st. f. bröd. Evangelii hemlighet
behöver särskilt i brytningstider frambäras
»med de rätta orden.»
Efter föreläsningen följde en stunds samtal
under en god stämning av förståelse.
Pastor C. J. Lindström, Fjärdhundra, höll
föreläsning över ämnet: De troendes förmåner
och skyldigheter.
Den intressanta och uppbyggliga föreläsningen
var även föremål för samtal, då de av
föreläsaren givna punkterna ytterligare underströkos.
Sist samtalades över frågan: Äro våra kristna
lokalförsamlingar i det skick, som apostoliskt
mönster och Guds ord anvisar rörande t. ex.
församlingstukten oeh diakon- och äldsteämbetet ?»
Inledare var pastor A. Winqvist.
På torsdagskvällen var offentligt
avslutningsmöte med omväxlande program. Mötets ordfö-
Kalmar läns distrikt.
Distriktsmöte hölls lördagen och söndagen
den 9 och 10 maj i Oskarshamn. Bland de
närvarande märktes missionsföreståndare J. Nyrén
och distriktsföreståndarne J. E. Jansson och J.
A. Karlman. Den senare var mötets ordförande.
Som sekr. fungerade folkskollärare Sigurd
Heed-man, Västervik. Ombudens antal uppgick till 32.
Under lördagens enskilda möten diskuterades
i flera timmar en del inre missionsproblem.
Diskussionen, som inleddes av Karlman med en god
översikt av missionsläget inom länet, var
synnerligen livlig och gav ett gott utbyte. Den
vittnade om varm nitälskan för människors
frälsning.
Lördag kväll samt söndagen höllos talrikt
besökta, offentliga möten. På lördagen talade
Nyrén i anslutning till Luk. 12:49—53 om »Vår
inre mission». Med hjärtevärme och lågande
hänförelse frambar missionsföreståndaren
budskapet om »den heliga elden», som Jesus Kristus
från Guds fadershjärta burit ut i världen, den
helige eld, som brann i en Pauli hjärta, den eld,
han oekså vill se brinna i allas våra hjärtan.
Jansson predikade i anslutning till 2 Tess. 2:13
—15 om Kristuslivets förblivande värde, om
församlingslivets rika förmåner, varför de
troende ej böra stå utanför församlingen.
På söndag f. m. predikade Nyrén över dagens
text, 1 Kor. 3:3—5, 21—23. Söndringen bland
de kristna är ett blödande sår på Kristi kropp,
församlingen. Söndringen gör världen skumögd
och bereder den svårigheter att tro, att Jesus
är den av Gud sände. Det är svårt att råda bot
på söndringen, men låt oss lida med Jesus för
denna sak. Låt oss även akta på åttonde budet,
så att vi tala väl om varandra och tyda allt till
det bästa. Söndringen stör arbetet och
förlamar kraften. För en del troende synes det
viktigare att slåss än att föra till frälsning. Alla
som tro höra Kristus till. I honom ha vi allt —
Paulus, Apollos och Kefas och andra äro blott
trons medarbetare. Det är Jesus, som för oss
blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet
och helgelse och till förlossning. Kristi
oslitliga gemenskap med Gud har sin grund i
son-skapet. Så ligger också vår enhet i barnaskapet
i Gud och i broderskapet med Kristus. I honom
nom äro vi alla ett.
Det var i sanning en övertygande,
hjärtegri-pande och rannsakande predikan, som allt
Sveriges kristna folk borde höra.
rande framförde gästernas tack för den
utomordentliga gästvänlighet, som vännerna i Harbo
med sin pastor i spetsen bevisat.
Ett 30-tal predikanter voro samlade, och
stämningen var den allra bästa. Enoc Schöier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
