Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. Den 25 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
447
28:19. Denna predikan införes in extenso i ett
följande nummer.
Därpå följde presentation av de från
missionsfälten för vila hemkomna missionärerna. Dessa
voro från Kongo: S. A. Flodén (fru Hildur
Flo-dén var hindrad att närvara), G. Palmær och fru
lisa Palmær, Sv. Malmqvist och fru Lydia
Malmqvist, P. Algot Nilsson och fru Olga
Nilsson, P. A. "Westlind och fru Annette Westlind,
Manne Lundgren och fru Ånija Lundgren, Alb,.
Sonnell, Elm Karlsson och Sara Bergkvist.
(Missionärsparet V. E. och Stina Vikterlöf, som också
nyss hemkommit från Kongo, voro förhindrade
att närvara.) Från Kina: B. E. Rydén och fru
Augusta Rydén. Från Ost-Turkestan: fröken
Elsa Andersson.
Doktor G. Palmær frambar hälsningar från
Kongo: från missionärerna där, från de infödda
lärarna, bland vilka han särskilt nämnde Kilola
vid Kibunsi, han som nu grånat i sin tjänst, bar
glasögon och blivit närsynt under sitt flitiga
studerande av bibeln, från de inföddas församling
och från myndigheterna, som visar vår mission
så mycken välvilja. Missionär B. E. Rydén
frambar hälsningar från Kina, från missionärerna
där och från de infödda kristna, bland vilka han
särskilt nämnde pastor Marcus Cheng, och från
Svenska Skolan. Fröken Elsa Andersson, som
nu i tio år i följd varit i Ost-Turkestan, sade sig
vara fäst vid folket därnere i Asien med varm
kärlek. Av både väckelse och förföljelse hade
Guds verk haft vinst. Från fängelset hade de
infödda kristna kommit åter till missionsstationen,
då de fått sin frihet, och hon ansåg, att vår
mission har de största möjligheter till framgång i
arbetet bland muhammedanerna,
Riksdagsman Sv. Bengtsson hälsade i
hjärtliga ordalag samtliga välkomna till fosterjorden.
Missionärer, som inom den närmaste tiden
skola resa ut till olika fält, framträdde nu för att
säga farväl. Dessa voro från fältet i Kongo:
Sam Hede och fru Hulda Hede, Oskar Morfeldt
och fru Judit Morfeldt, fru Mathilda Larsson,
Oskar Burell och fröken Eva Andersson. Till
Kina: fröken Ida Pettersson, och till
Ost-Turkestan: G. A. Ahlbert, fröknarna Stina
Mårtensson, Elin Svensson och Frida Lundell.
Missionär Hede tackade för all kärlek, som visats dem
under vistelsen i hemlandet och bad att särskilt
få innesluta sina barn, från vilka de nu på nytt
måste skiljas, i vännernas varma förböner. Då
fröken Ida Pettersson sade tack och farväl,
omtalade hon en händelse, som djupt gripit henne:
i en stad hade hon träffat en äldre kristinna, som
hon förut aldrig sett. Denna sade då med tårar i
ögonen: Här har jag den, som jag bedit för i
sjutton år. — Missionär Ahlbert tackade alla,
äldre och yngre, tackade gossarna, som bugat sig
och flickorna som nigit för »farbror missionä-
ren», och bad envar att icke glömma
muhammedanerna.
Efter sång följde invigning av nya
missionärer. Därvid höll missionsföreståndare J. Nyrén
ett kraftigt och anderikt tal, som införes i ett
följande nummer. Sedan missionärskandidaterna
med ja besvarat de sedvanliga frågorna,
avskildes de under bön och händers påläggning för sitt
dyra kall. Med ett särskilt bibelord till var och
en av dem överlämnades bibeln i deras händer,
den bok, vars ord de skola förkunna därute.
Därpå lämnade de följande minnesord:
Paul Smedberg: Bröder, mitt hjärtas åstundan
och min bön till Gud för dem är, att de må bliva
frälsta.
Gustaf Reinholdsson: Om än bergen vika och
höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån
dig och mitt frids förbund icke vackla, säger
Herren, din förbarmare.
Bertil Höök: Även åt mig, den ringaste bland
alla heliga, blev den nåden given att för
hedningarna förkunna evangelium om Kristi
outgrundliga rikedom.
Gustaf Jakobsson: Låtom oss icke förtröttas
att göra, vad gott är, ty om vi icke uppgivas, så
skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd.
Ester Holmberg: Genom tron övergav han
Egypten utan att låta förskräcka sig av
konungens vrede, ty därigenom att han likasom såg den
Osynlige kunde han härda ut.
Dessa fem skola utgå till Kongo.
Sigfrid Persson: Visa mig, Herre, din väg, jag
vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid
det ena, att jag fruktar ditt namn.
Ester Aronsson: Trofast är han, som kallar
eder; han skall ock utföra allt.
Ruth Österberg: Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg.
Dessa senare skola utgå till Ost-Turkestan.
Högtidsstunden hade nu kommit till sitt slut.
Med missionär David Gustafsson förenade sig
de församlade i tacksägelse och bön.
En bön om hjälp.
I Bolmens stationssamhälle liar bildats en liten
missionsförsamling av 20 medlemmar med anslutning till
Svenska Missions-Förbundet, Dessa få vänner hålla
nu på att uppföra ett missionshus på en för ändamålet
skänkt tomt, men de sakna själva möjlighet att
fullborda huset utan andras hjälp. Vi vädja därför varmt
oeh innerligt till alla missionsförsamlingar och
enskilda vänner, om ett bidrag av 5 eller 10 kr. eller
en kollekt för Bolmens missionshusbyggnad. Medlen
sändas till f. stationsmästare A. Burman, Bolmen. Låt
hjälpen komma snart!
Växjö i juni 1925.
J. Sahlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
