Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Den 2 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
förut gjorda saker med, så att det hela skulle
bli så fullständigt som möjligt.
Tisdagen den 21 april gingo jag och min
hustru samt Robert Jonsson till Kibouende, en
större marknad, som staten nyligen startat
invid den nya järnvägen. Där skulle
utställningen gå av stapeln. De större skolpojkarna buro
bärstolarna. Andra buro utställningsföremålen.
Skolan fick för övrigt fritt båda dagarna, så att
barnen skulle få tillfälle att gå dit, ty vi
ansågo, att detta skulle bli till nytta för dem. Den
13 km. långa vägen var en småsak att
tillryggalägga, ty vi gingo hela tiden på den nya
järnvägsbanken.
Framkomna funno vi vår plats reserverad för
oss, oeh vi hade bara att installera oss. Under
flera veckor hade man hållit på med att
iordningställa platsen. Två väldiga skjul voro
byggda för utställningsföremåleii och en paviljong,
där guvernören och hans höga följe skulle dela
ut prisen. Sedan vi orienterat oss och ordnat
det hela litet, lämnade vi sakerna i de svartas
vård till följande dag, då den egentliga högtiden
skulle hållas. Yårt folk stannade kvar. Vi
lånade en tralla och åkte så gladeligen tillbaka
hein på e. m.
Den stora dagen är inne. Vi åka tillbaka på
vår lånade tralla. Ehuru ej långt på dagen
stekel solen redan hett över järnvägsbanken, men
våra »motorer», drivna med maniokbröd, köra
trallan undan med rask fart. Snart äro vi
framme och ordna vår utställning. I hallens mitt
lägga vi en grind på två bockar och spänna ett
lakan ovanpå. På denna monter lägga vi
broderierna och en del mindre slöjdalster. I ena
hörnet ordna vi till en atelje, där några av
flickorna få sitta och brodera för att åskådliggöra,
hur de arbeta. I andra änden av hallen ställa
vi upp möbler: ett skrivbord, ett divanbord, en
bokhylla och två länstolar. På jordgolvet breda
vi ut mattor av landets tillverkning, och så är
vår utställning ordnad och tar sig riktigt
trevlig ut.
Hövdingarna i landet ha fört hit småboskap
och fjäderfä i ganska stor myckenhet. För
övrigt ser man prov på hemslöjd (avgudabeläten,
muggar, fat m. m.), korgmöbler, vävnader,
flät-arbeten m. m. En mängd jordbruksalster oeh
över 20 ton palmnötter finnas till salu.
Intressant är det med folklivet. Här ser man
den fina, svarta damen från Brazzaville, klädd
efter sista modet. Fram och tillbaka vanka
svarta sprättar i vita, stärkta kläder, med käpp i
handen och cigarrett i munnen. Vid sidan av
dessa ser man bygubbar, klädda efter gamma)
sed i tyg och bast. Längst ned på rangskalan
av toiletter finna vi småpojkar, en del i
fullständig paradisdräkt, andra med ett snöre eller en
liten tygremsa om magen. Ser man opartiskt
på skaran, kommer man till den slutsatsen, att
dessa pojkar verka mest naturliga av alla, och
utan dem skulle det ej bli ett avslutat helt. Det
är dessa bytingar, som sätta en särskild »piff>
på det hela.
Tåget blåser. Hela skaran rusar mot
huvud-ingången till området. Guvernören med svit
kommer, och alla vilja se honom. En oerhörd
trängsel uppstår. Det är »svart av folk».
Poliser oeh soldater plöja väg för de vita och för
att landets herre må kunna komma fram. Inte
gå de fram med len hand, dessa ordningens
upp-rätthållare, men väg blir det. Ehuru under Guds
fria himmel är luften så tjock av utdunstningen
från de svarta, att man har svårt att andas fritt.
Guvernören anländer och tas emot på övligt
sätt av de vita, som möta honom vid tåget. Hän
gör genast en rundtur kring
utställningsområdet, hack i häl följd av de vita och en massa
svarta; hövdingar och folk från alla håll.
Vi komma fram till katolikernas kättar för
grisar, får och getter. Prästen stiger fram och
håller-ett tal till förmån för sin boskapsskötsel,
och guvernören nickar liksom förstående.
Vandringen fortsättes. Överblicken sker i rask takt.
Det torde ej vara så mycket som fängslar ett
guvernörsöga: grisarna äro med få undantag
svarta och mycket smutsiga, getterna och
fåren äro ungefär lika allesammans. Hönsen
väcker ingen uppmärksamhet.
Palmnötsbördor-n a äro sig lika, ständigt lika i form och färg och
intressera ej andra än affärsmännen. En av
dem gjorde ett fint kap. Han köpte för omkring
20,000 francs och tjänade bra på affären.
Allra sist kom det höga sällskapet till
Svenska Missionens utställning. Det blev en bra
slutkläm. Med ett belåtet leende betraktar
guvernören flickorna som sitta och brodera. Hans
öga stannar med förnöjelse vid de vackra arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
