Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Den 2 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469 MISSIONSFÖRBUNDET.
460
Reflexer fråri
General konferensen.
Del ligger en väldig sugning i vår stora
generalkonferens. Har man fått vana att årligen vara
med, är det hart när omöjligt att utebliva.
Under året kan man flera gånger ha bestämt sig
för att stanna hemma i tanke på de ekonomiska
kostnaderna och i känslan av, att det mest är en
repetition av den gamla läxan. Men när
konferensdagarna närma sig, packar man allt sin
väska trots kostnader och ärendenas
likformighet. Man kan ej motstå dragningen. Och är man
hemma ett år, får man ingen ro, förrän hela
veckan är över, och sedan har man i alla fall en
känsla, närbesläktad med »kvarsittarens» i
skolan. Man får gå ännu ett år och hoppas på nästa
möjlighet.
I år måste dock signaturen erkänna, att den
gamla tron om konferensernas oföränderliga
likhet fick en liten men rätt allvarlig törn. Man greps
av ett smygande tvivel: Kanske tron inte håller
streck? Det är visst icke alldeles som förr?
Detta verkade uppfriskande och hoppingivande. Vi
iro på god fortsättning. Ty omväxling innebär
liv ocli utveckling, likformighet däremot avtyning
och död.
Den allvarligaste nyheten var utan tvivel
styrelsens förslag om sänkta anslagssummor på
grund av de ekonomiska förhållandena. Vi lia
blivit så vana vid den ständiga stegringen, att
återhållsamheten var som en nyhet. Dock tycktes
ombuden icke bli nämnvärt överraskade av
meddelandet. De få debatterna syntes ge vid handen,
att man litet var berett sig på saken. Man var
till och med på vissa håll beredd att gå än
längre, än styrelsen själv ansåg nödigt, såsom med
skolverksamheten.
Dock gjorde det ont i ens hjärta, när anslagen
till distriktens evangeliserande verksamhet
sänktes med liela 30 procent. Vi få verkligen hoppas,
att det var endast av ekonomiska skäl och inga
som helst principiella. Ty eljest ha vi icke hållit
oss så lugna, Vilja vi husets påbyggnad, få vi
icke riva ut sten ur grunden för att med den
bygga på ovan taket. Då måste vi i stället stärka den
gamla grunden och framför allt utvidga den. Men
det sker icke i detta fall genom avkortning på
anslagen till inre missionen. Men i år hade väl
nöden ingen lag.
En angenämare nyhet var rapporterna om inre
och yttre missionens läge för närvarande. En
gammal konferensbesökare vid min sida sade
därvid: »Det var ej för tidigt, att vi vid en konferens
fick höra något om, liur det står till. Det ha vi
väntat på länge». Metoden är att rekommendera
och torde med fördel kunna utbyggas. Få sedan
bara såväl rapportörerna som ombuden bli vana
vid metodens användning, skall den säkert bli
fruktbärande för en allmännare insikt med
åtföljande intresse och ansvar för det
gemensamma arbetet.
En annan nyhet var, att valkommittén
arbetade mellan sessionerna och icke som förr under
desamma. Den företedde således sina förslag
först andra dagens morgon. Denna anordning
syntes ock vara av nöden, då kommitténs
förhandlingar i år krävde omkring fyra timmar.
Skall det vara någon mening med
beredningsutskott, måste de få arbeta under nödig tid och utan
den press och nervositet, som den utanför
väntande konferensen åstadkommer. När nu
styrelsen fått i uppdrag att närmare utreda sättet för
valkommitténs tillsättande, är det att hoppas, att
den finner en form, som kan möjliggöra
tillsättandet av flera dylika beredningsutskott. Ty så
som vårt arbete nu utvecklats, är det av nöden,
att även andra viktigare ärenden kunna
hänskju-tas till ett konferensens beredningsutskott, innan
de av ombuden slutligt avgöras. Vi måste
besinna, att Förbundet börjat bliva en stor koloss,
som icke alltid kan finna sig till rätta med de
enkla arbetsformer, som skapades i dess första
tid.
Ännu en nyhet var framläggandet av en
utgiftsstat. Ett kommande år torde vi få den i
tryck, så som vid S. M. U:s konferens. Ty
endast åhörandet av en mängd siffror bringar
icke mycken kunskap om dem. Man behöver få
se dem. När det sedan gäller ärenden, som icke
stå på föredragningslistan, vore det gott, om de
meddelades viel konferensens början. De kunna
eljest komma före i konferensen, så att ombuden
känna sig överraskade av dem, även om
frågorna insättas i rätt sammanhang.
För övrigt vore det gott, om styrelsen vid
ärendenas föredragning kunde bifoga en kortare
motivering. Det skulle onödiggöra mycken
diskussion, samtidigt med att ombuden kunde få ett
fastare grepp om ärendet, och den nödiga
diskussionen bleve mera begränsad till sak och
innehåll. Visserligen kunde en sådan metod väcka
någon »björn», som eljest med fördel
kunde vara kvar i sitt ide. Men det är värre, om
ärendena väl komma till avgörande men utan
nödig personlig och sant demokratisk basis bland
ombuden.
Denna tanke kom även till uttryck vid de
många frågorna i dechargedebatten. Ombude»
ville få se in i sitt stora verk. De ville få
ett grepp om livet bakom siffrorna eller, som
det heter, om »tinget i sig» och icke allenast om
»tinget som det synes». Kassatablån behöver väl
ej nya huvudrubriker, men kunde summorna
särskiljas och detaljeras ännu mer, vore det för
visso gott för det allmänna förståendet och
förtroendet. Så har även skett i vissa fall i år
jämfört med i fjol. Fortsätt på samma väg, och äve»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
