Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. Den 16 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
Såsom alltid är söndagen den stora dagen i
högtiden. Klockan 10:30- samlades vi i kyrkan
1 ill predikan etc. K. F. Rydgård ledde mötet
och Kullgren predikade om »Guds armar». Lika
intressant som det var att höra på hans
predikan, lika intressant var det att se på åhörarna,
hur de lyssnade till den. På äkta kinesvis hade
han skrivit ämnet på ett stort rött papper,
vilket han hängde på talarstolen. De olika
underrubrikerna hade han låtit skriva på mindre, vita
papper, vilka han efter hand hängde fram. För
varje nytt papper han tog fram, sträckte hela
auditoriet på sig för att få se, vad där stod. Man
kan verkligen säga, att han »skrev in» ordet i
åhörarnas hjärtan. Efter predikan trädde
trenne män fram till talarstolen och blevo döpta och
upptagna i församlingen. Två av dessa voro
förstlingsfrukten av arbetet vid utstationen i
Tsaikiaho, den tredje var från utstationen
Hsi-mafan. Då man läser i tidningarna om huru
skaror av 100-tals män och kvinnor döpas på
andra håll, då särskilt i Afrika, tycker man, att
tre är en så försvinnande liten del, att den i
tysthet borde förbigås. Det verkar, som om
arbetet stode stilla här. Men vi få bedja och
hoppas, att Guds Ande måtte komma och utföra ett
verk, som icke kan ske genom någon människas
styrka eller kraft. Yi glädjas också över varje
själ, som omvänder sig och vill efterfölja Herren
Kristus. På eftermiddagen samlades vi åter och
firade Herrens Nattvard. Det var en högtidlig
stund, en stund av verklig andlig vederkvickelse.
Om söndagen var den stora dagen i högtiden,
så var den dock inte den sista. Det var
måndagen. Yi höllo då missionsauktion, vilken inbragte
en summa av omkring 160 kronor, ett vackert
resultat, om man tar i beräkning, att de flesta
ha en dagsinkomst på 1 eller 2 kronor.
Kullgren var utropare, och det var inte långt
mellan buden. Han satte liv och fart i det hela och
pä jämförelsevis kort tid voro förråden tömda.
Så har då ännu ett år lagts till de övriga. I
snart trettio år har evangelisk verksamhet
bedrivits inom detta distrikt. Det är omkring nio år,
sedan byggandet av stationen påbörjades, men
ändock, vilken försvinnande bråkdel är inte
antalet församlingsmedlemmar mot bela antalet
innebyggare! I hela distriktet, Ivishui- och
Lo-tien-hsienen, bo i runt tal 760,000 människor, oeh
församlingen räknar 60 medlemmar. När skall
detta distrikt evangeliseras fullständigt? Två,
tre, fem eller så omkring få vi döpa om året.
Några större fältslag och segrar över mörker och
satan ha vi ej att inrapportera, men vi hoppas
och tro att det, jag skulle vilja kalla det,
»gue-rilla-krig», vi föra slutligen skall föra till seger.
Men mörkret är djupt och kampen är hård. Icke
genom någon människas styrka eller kraft skall
det ske, utan genom min Ande, säger Herren
Sebaot.
Samtidigt som vi vilja tacka den bedjande
missionsförsamlingen för dess intresse för
Herrens sak, vilja vi alltfort vara inneslutna i Edra
förböner.
Med hjärtlig hälsning från oss alla här på
Kisliui-stationen.
I Herren förbundne
Eskil Rydén.
Kishui den 14 april 1925.
Den årsklass, som gick ut från Missionsskolan
år 1905, höll sitt 20-års kamratmöte å
semesterhemmet Borgen den 9 juni. Av klassens tretton
bröder hade sex infunnit sig. Dessa voro: Th.
Nordstrand, Sundsvall, O. Karlsson, Örebro, A.
Nyström, Södertälje, J. P. Williams, Södra Vi,
A. Törner, Lijeholmen, och O. Halloff,
Kalmar.
Det av innerlighet och förtroende präglade
mötet hade ett omväxlande program. Först
sjöngs en sång, varpå A. Törner, klassens
»köksmästare», läste ett Guds ord, hälsade de
närvarande välkomna och ledde i bön. Så serverades
kaffe ute i det fria. Efter en promenad under
goda samtal i den vackra naturparken intogs
supé. Därefter föredrog O. Halloff ett för
tillfället författat poem. Goda oeh inspirerande
tal höllos därjämte av alla bröderna. Det var
erinringar om Guds nåd och godhet, som följt
under de gångna tjugu åren. Det gavs och
kraftiga maningsord att hålla ut i kampen för
Herrens rikssak på jorden. Det synnerligen goda
kamratmötet avslöts med tacksägelse och bön.
O. II.
I omnämnandet av en Hultmans-konsert i ett
föreg, nummer sades att det var den 500 :de
konserten i Sverige. Det skulle hava stått: i
Stockholm. Det var den 3,042 :a i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
