Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. Den 23 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
RIKTNINGAR I NUTIDA TROSLIV.
Med tanke särskilt på landets fria mission.
I
Med utgångspunkt från förra seklets stora
väckelseår har den fria missionen i vårt land en
jämförelsevis kort tid att se tillbaka på. Men
den har dock existerat tillräckligt länge, för att
det kristliga liv, som rörer sig i dess kretsar,
hunnit att uppvisa rätt så märkbara
skiftningar, som för övrigt än komplettera och än synas
stå som motsatser till varandra. I varje fall
bevisar detta såväl troslivets rikedom i och för sig
som även lämpligheten och rörligheten i de
former, som äro kännetecknande för de fria
andliga rörelserna i vårt land. Detta betyder dock
alldeles icke, att osunda, för troslivet skadliga
riktningar från dessa rörelser äro uteslutna.
Tvärtom hava de fria formerna sina särskilda
faror, såsom också historia och erfarenhet bära
vittne om.
Utan att ingå på detaljer vilja vi här peka på
särskilt tvenne rätt så skönjbara drag i det
trosliv, som samlat sig i frikyrkligheten i vårt land.
Den ena riktningen utmärkes av ett trons
omfattande av Gud och hans fria nåd i Kristus, ett
försjunkande i Gud, om det så får uttryckas,
och vad han är och vad han gjort för
människan, inför vilket stora och underbara
människan själv och hennes gärning, vad hon är och
skall göra för Gud åtminstone icke mycket
upptaga den reflekterande tanken. Den andra
riktningen är den till synes motsatta: även om man
där, mera undermedvetet än uttalat, utgår från
den gudomliga nådens verkan såsom grund,
lägges här vikten och betoningen förnämligast på
den troendes plikter och ansvar, huru denne
skall vara och vad han har att iakttaga och göra
för Gud. Kort sagt: i förra fallet är det, som
om människan, lik ett sorglöst barn, glömde sig
själv och alla sina verk, sina förtjänster och
brister inför Gud och hans nåds outsägliga
rikedom; i senare fallet åter är det, som om hon,
lik det mödosamma arbetets man, är färdig att
glömma Gud och hans fria nåd inför tanken
och kravet på sig själv. Och vid en jämförelse
skall det visa sig, att utvecklingen innebär en
förskjutning från det förra till det senare. I
sitt tidigare skede rörde sig troslivet företrä-
desvis med vad som hör till Gud och nåden för
att senare och intill våra dagar särskilt rikta sin
uppmärksamhet på människan och hennes
gärning. Var det förr förnämligast fråga om tröst
för jagade och skrämda syndare, har nu frågan
om arbete och uppgifter trätt i förgrunden för
en kristusbekännare. Denna utveckling har sin
förklaring men även sina faror.
Att troslivet i den fria missionens tidigare
skede lade särskild vikt vid den oförskyllda
nåden i Kristus motiverades av den religiösa
ställningen i landet. Vid sidan av ett liv i synd och
bortkommenhet rådde här ett dött formväsende,
som med iakttagande av vissa yttre
gudstjänstliga bruk ville skaffa sig förtjänster, dem Gud
skulle räkna människan till godo. Det
nyvaknade trosüvet kom med sitt framhävande av
nåden och med uteslutande av all vår egen
förtjänst som en protest emot denna medvetet eller
omedvetet fariseiska riktning. Därtill kom ännu
ett förhållande. En stark oeh ihållande känsla
av synd och skuld tryckte vid den tiden
allvarligt sökande själar, och det var givet, att dessa
efter allt fåfängt arbete för att med
laggärningar vinna saligheten i all iver skulle beträda
den enda väg, som stod dem öppen: mottaga
den fria nåden i Kristus utan all förtjänst och
värdighet.
Men tiderna förändras, och även det religiösa
livet i vårt land visar nu av olika anledningar
en annan fysionomi än förr. Det är ofta sagt,
att känslan av synd och skuld har försvagats
hos vårt folk, på grund av vilket också Guds
fria nåd i Kristus icke är så mycket
efterlängtad, och vägarna att med ett dött formväsende
och yttre gudaktighetsövningar förtjäna
salig-bet hava i stort sett övergivits. Jämsides med
detta förmärkes i troslivet även i den fria
missionens kretsar en förskjutning från
barnaska-pet och dess glädje till lärjungaskapet med dess
arbete. Det kristliga tänkandet sysselsätter sig
i våra dagar jämförelsevis mera med helgelsen
än med Gud, som helgar, och från våra
predikstolar ljuder arbetspredikan oftare än
tröstepredikan. Barnet, som utan alla program och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
