Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. Den 30 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
om Guds frälsande nåd för de förlorade
människorna. Det är evangeliets hjärta, och vi predika
just detta. Kristendomen är icke först och
främst etik -— ehuru clen i sig innesluter etiken
— kristendomen är framför allt frälsning.
Predikan bör samla sig omkring Guds
oförskyllda, förlåtande, frälsande kärlek, uppenbarad i
-Jesus Kristus. Att predika det glada budskapet
om frälsning från synden är icke att predika ett
utnött och kraftlöst evangelium, det är att
vädja till själarnas djupaste behov. Den predikan,
som icke allvarligt behandlar synden och har
ett ljuvligt budskap om befrielse från den,
tillmötesgår icke dessa behov. Och kan man tänka
sig en mera tragisk dom över predikanten än
denna: »du har intet öskärl oeh brunnen är
djup».
I denna tid frestas vi att alltsomoftast
befatta oss med andra ting i vår predikan. Vi
predika för folket, vad vetenskapen har att säga
om bibelns tillkomst, vi tala om profeternas
budskap, vi predika bergspredikans etik och vi ha
mycket att säga om evangeliets tillämpning på
sociala och ekonomiska problem. Nå, detta må
ha sitt intresse och sin nytta. Men kan någon
påstå, att denna predikan rör sig omkring det
mest centrala? Är det apostolisk predikan?
Eller tänk på det sociala evangeliet, som nu är
så populärt. Att kristendomen har åtskilligt att
säga ifråga om sociala och ekonomiska
förhållanden kan ingen bestrida och är högst
nödvändigt att framhålla. Trohet mot Jesus
innebär praktiserandet av kärlekens lag i
förhållande till våra medmänniskor. Till exempel: det
är tydligen icke Guds vilja, att tusenden av
våra medmänniskor skola vara dömda att leva
under ieke människovärdiga förhållanden. Därför
är det vår uppgift att ifråga om sådana
förhållanden söka skapa ett samvete så vaket och
mäktigt, att samhället bringas att ieke längre
tolerera dem. Men blir ämnet för vår predikan
arbetstimmar, veckoavlöning och
hyresförhållanden, äro vi månne då i närheten av vårt
egentliga budskap? Pinnes det icke män utanför
våra kyrkor, som kunna behandla dessa ämnen
mera effektivt och med större kunskap oeh
klarhet, än vad vi kunna? Bli vi upptagna av dessa
ämnen, bringas vi då ej att förbise, vad som är
vår speciella uppgift att predika, emedan detta
icke blir predikant alls, om vi förgäta det? Ilar
ej församlingen sin speciella uppgift? Och är den
inte denna: att förkunna evangeliet, det glada
budskapet om Guds nåd? Ägna vi denna
uppgift all den intensitet och koncentration som den
kräver? Äro inte våra ändlösa diskussioner om
modärna tänkesätt och problem ganska tarvliga
och obetydliga i ljuset av vår utomordentliga
uppgift? Vi glömma icke, att Kristi evangelium
om Guds rike i sig innesluter vittomfattande
sociala tankar, men vi vilja låta det främsta
vara det främsta. När vi förlägga vårt
huvudsakliga intresse till tidliga och materiella ting, ställa
vi oss på samma nivå som sociala reformatorer
och kommunalpolitici. Och den sortens
predikan måste ovillkorligen bli utan frukt. Den
kan attrahera vissa människor till en tid, men
de finna snart, att de kunna få dessa rätter
bättre serverade från de politiska talarestolarna.
Och då gå de.
Utan tvivel tjänar den Guds rike bäst, som
söker att skapa nya människor genom att
predika det mäktiga, frälsande nådens evangelium.
Predikanterna stå alltid i fara att leva i sin
egen lilla värld och inbilla sig, att det som
intresserar dem med nödvändighet också måste
intressera andra. De äro till exempel intresserade i
teologiska problem oeh litterära problem med
hänsyn till bibelns struktur, och understundom
brottas de med dessa problem i talarestolen.
Naturligtvis är det nödvändigt att vid tillfälle
giva människorna upplysning, vare sig de tycka
om det eller ej. Men det stora flertalet av
åhörarna äro icke besvärade av intellektuella
problem och intressera sig ej mycket för dem. De
komma för att söka hjälp i livets strid. De
behöva höra om korset, där bördorna kunna bli
lossade från deras skuldror. Varje gång vi stå
upp för att predika, ha vi framför oss män och
kvinnor, tyngda av sorg oeh plågade av sjud,
män och kvinnor som lidit nederlag i striden mot
djävul, kött och värld — och vi möta deras
behov, när vi predika evangeliet om Guds
frälsande, hugsvalande, stärkande och bevarande nåd.
Visa tidningen för vänner och
bekanta och uppmana dem att
prenumerera från 1 juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
