Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Den 13 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
SKILLNADEN — EN LIVS BETINGELSE.
Av pastor Paul Johansson.
Trots all skröplighet, som råder vid de
troendes kristliga vandel, är det en avgjord skillnad
emellan Guds barn och världen, en skillnad som
är påtaglig i flera avseenden.
Se vi på det moraliska livet, finna vi denna
skillnad där. Man kan säga om den och den
lärjungen, att han ej lever såsom en sann
kristen, eller att han fallit i synd, och det
uttalandet kan vara och är ofta en sorglig sanning.
Men utifrån detta äro många färdiga att fälla
ett allmängiltigt omdöme om alla lärjungar.
»Sådana äro de»; »De äro alla lika»; »De äro
inte bättre än andra» etc.
Den som ärligt vill bedöma saken kommer
ovillkorligen till ett annat resultat. Det är
alldeles icke så, att de alla älska synden. Det som
är karaktäristiskt för dem är, att de mitt under
all skröplighet ändock försöka att segra över
sjTiden och leva gudfruktigt och rättfärdigt i
denna världen. Det enskilda syndafallet kan
aldrig tjäna som exempel att belysa, hur alla de
troende äro.
Ett annat avseende i vilket skillnaden
framträder är, då det blir fråga om det inre livets
harmoni. Vilken oerhörd skillnad finner man
icke här. I livet mötes människorna av lidande
och svårigheter, ja, över mångas liv draga
formliga stormar fram. Detta gäller såväl
gudfruk-tiga som gudlösa. Men huru olika bära inte
människorna sitt lidande! Hos den gudlöse alstrar
lidandet bitterhet och knot. Hans inre värld
uppskakas, och i stället för den världens glädje,
som man förut njöt, inställa sig ångest och oro
vid tanke på den ovissa evigheten.
Hur annorlunda med den troende själen. Den
inre harmonien stores icke av dessa yttre
ogynnsamma omständigheter. Guds frid bliver kvar.
Ja man kan ofta få höra sådana lidande själar
tacka och lova Gud. Och intet underligt i det;
skillnaden emellan den gudlöse och den
gud-fruktige i detta fall är, att den förre får bära
sitt lidande ensam, under det att den senare har
Guds hjälp.
Men det finnes ett avseende, i vilket
skillnaden allra kraftigast kommer till synes och det
är ifråga om sinnelaget hos Guds barn och värl-
den: hat och kärlek. Hatet hör hemma i
världen men kärleken hör hemma bland Guds barn.
Tydligast kommer detta till synes vid Golgata.
Här når hatet och ondskan sin höjdpunkt, men
här uppenbaras också en kärlek, vars djup aldrig
pejlats. Här se vi å ena sidan den hånande,
hatande folkhopen och å andra sidan den
bedjande, älskande Frälsaren. Hatets gräsligaste
gärning mötes här av en bön om förbarmande över
de olyckliga, som ej förstodo sin egen nöd.
Vilken himmelsvid skillnad i sinnelaget! Vilket ljus
upplyser inte mörkret vid Golgata!
Sedan lärjungarna på egen hand fortsatte det
verk, Jesus begynte, och i vilket han ställt dem,
visade det sig, att skillnaden var densamma.
Och den är där ännu i dag. Vid Stefanus’ död
uppenbaras den, i martyrhistorien, likaså ock i
det dagliga livet. Den kommer att finnas, så
länge det finnes människor, som tillhöra dessa
båda läger.
Med den nya födelsen följer helt naturligt
kärleken. Två människor, som förut varit
fiender, försonas och förenas vid korset. Människor
av vitt skilda samhällsställningar förenas vid
korset i innerlig kärlek.
Denna kärlek tillmätes av såväl Jesus själv
som av hans apostlar den allra största betydelse.
Ja den är en livsbetingelse för det andliga livet.
När den upphört att finnas till hos ett Guds
barn, har skillnaden emellan dessa Guds barn
och världen utplånats och barnaskapet med Gud
har upphört.
Jesus manar ofta människorna till att älska
varandra. Ja ban ställer kärleken såsom en
grundförutsättning för lagens fullgörande. Den
som vill fullborda lagen Ȋlskar Gud av allt
hjärta och sin nästa som sig själv».
Också apostlarna kände kärlekens värde. Se
hur Johannes skriver om kärleken. Han säges
också ha svarat på frågan, varför han
predikade endast detta »Älsken varandra»; att det var
det enda som behövdes.
All vår gudsfruktan är förgäves, om vi ej i
vårt hjärta äga kärlek till vår nästa. Hatet
omintetgör resultatet av all vår strävan att vara
gudfruktiga. Ja, det är dödens krafter, som äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
