Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Den 13 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
ODÖDLIG LEVNADSKONST.
Luk. 10: 27, 28.
Av pastor Chr. Fagerberg.
Konsten att leva är icke, som så många tro,
att förvärva jordiska rikedomar. Icke heller att
man uppnår en lysande ställning eller en ärad
plats. Visst framträda många som
livskonstnärer i att skaffa sig förmögenhet, ära och
framgång. Men vad leva dessa för om icke blott för
nöjet att leva, och mänskligheten saknar inte
sådana. Det är gott om dem.
Meningslösheten hos människorna framträder
aldrig tydligare än i deras strävanden. Se denna
hetsjakt efter penningar, ämbeten och
personliga fördelar! Vad är det för artskillnad
mellan denna kamp och djurets vilda språng mot
mål, där det vädrat byte och rov?
Likasom all sann och verklig konst är ett
uttryck för det djupt tänkta och kända och röjer
konstnärens anlag och karaktär men icke alltid
hans väsen och innersta natur, så uttrycker
mänskan i sina gärningar det för henne
karaktäristiska, vilket dock icke alltid är ett lika sant
uttryck för hennes rätta väsen. Att i livets
gärning giva uttryck för vårt väsen är alltså en
större konst än att blott uttrycka begären,
lidelserna och livskänslornas kraftöverskott.
0-dödlig levnadskonst uttrycker alltid något av
vårt väsendes natur.
Denna levnadskonst ligger emellan de två
polerna: Gud — Människan. Gud skall vara ditt
begär och människan, nästan, är det nog, att
du älskar som dig själv. Ingen är alltså absolut
god utom Gud allena. Din nästa är alltid lika
god som du själv.
Den odödliga levnadskonstens liv är ett
kärleksliv. Där vi möta kärleken: tålamod,
vänlighet, ädelmod, ödmjukhet, artighet, osjälviskhet,
gott lynne, sveklöshet och uppriktighet — där
se vi något av odödlig konst.
Samiing, skönhet och rättfärdighet tillhöra
evighetens rike. Allt det goda, sanna och rätta
skall bärgas för detta rike. Detta är evigt, och
med det eviga synes det vara nedlagt i vårt
bröst. Att giva uttryck åt dessa ting i våra liv
är att frigöra något ur vårt fördolda väsens
djup. En sådan konst förnekar sig aldrig. Den
trotsar tiden och allt. Den synes också bestå in-
för Gud. Att älska Gud över allt och sin nästa
som sig själv är alltså den levnadskonst, som
medför odödlighet.
Kan någon leva detta liv? Alla, som med
allvar försökt, vittna enstämmigt: vi kunna det
icke! Man kan inbilla sig och tro sig om att
leva detta kärlekens liv, men det brister alltid
någonstädes.
Historien vittnar dock om en, som levat detta
liv. Du har hört hans namn från barndomen:
Jesus från Nasaret. Han levde detta liv så helt,,
att historien om honom alltid är som ett under
— och därför betvivlas. Hos honom
uppenbarade sig kärleken i sin högsta potens. Han levde
sitt liv så helt, ätt Guds vilja var hans lag och
lust. Gud var hans begär. Han omfattade
människan så helt, att han gjorde hennes sak, synd,
liv och död till sin sak och synd, till sin död och
sitt liv.
Han älskade Gud över allt och sin nästa som
sig själv.
Men huru kunde han leva detta liv?
Den som lever ett sådant liv nu, han icke blott
får leva, han lever odödlighetens liv redan nu.
Tidsbegreppen »nu» och »då» äga betydelse för
oss. För oss som kommit till insikt om, att vi
icke då — vid livsgärningens prövning ■— få
leva, emedan vi icke levat kärlekslivet, är det
ett ljuvligt och glatt budskap, då vi erbjudas
att leva odödlighetens liv nu, nu i denna stund.
Broder och syster, hav klart för dig,’ att
evigheten är likaväl nu, som då.
Då, om du får leva, är det, ditt liv nu. Om
du vill leva, måste Kristus vara ditt liv. Tron
på Honom är livets odödliga levnadskonst nu.
Härliga visshet!
O att du förmådde fatta, vilket underbart
privilegium, som tillhör oss, blott vi tro på
Kristus! Vilken nåd att få vandra i Kristus
beredda gärningar, att förbliva i hans kärlek
och i den saliga ställningen att redan nu leva
ett liv, som aldrig kan dö. Den som tror på
Sonen, han har evigt liv; men den som icke
hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan
Guds vrede förbliver över honom Joh. 3: 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
