Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Den 13 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
"Den store J. D."
Intryck från kongregationalisternas läger.
Av Joh. Gustafsson.
Min vän G. Arén och. jag hade glädjen att i
London sammanträffa med
kongregationalisternas i England främste man, d:r J. D. Jones, »the
great J. D.», som jag hörde att han kallas i sin
egen stad. Den staden är Bournemouth, belägen
pä Englands sydkust omkring tre timmars
järnvägresa från London. Som B. är en i många
avseenden ovanlig stad och som d:r Jones var nog
vänlig att inbjuda oss dit, beslöto vi oss för ett
besök där.
Den religiöst intresserade främlingen
uppmärksammar först de många kyrkorna i staden,
vilka alla synas ha strävat mot centrum och
därför ha förmånen — eller nackdelen — att ligga
»i en hög», som vi bruka uttrycka det. Högt
över dem alla tronar emellertid
kongregationalist-församlingens kyrka. Och i stil och resning står
den ingen annan efter. Vi hade förmånen att få
taga den i närmare betraktande samma dag vi
anlände till staden. D:r Jones var vår ciceron.
Vi undrade stilla, vad vårt frikyrkofolk i Sverige
skulle säga, om det plötsligt befunne sig i en
frikyrkolokal, där varje linje vore kyrkostil och
varenda fönster av färgat glas och ett fullödigt
konstverk. Följande dag, söndag, skulle övertyga
oss om att den livets rikedom, som är den
religiösa verksamhetens a och o, här icke trängts
undan av rit och form.
Bournemouth Hall.
Det hade .sitt särskilda intresse _att få samtala
med en man som d:r Jones. Han bar såväl de
kyrkligas som de frikyrkligas öra hela. landet
över och långt utöver dess gränser även. Bakom
sig har han en nära 40-årig predikantbana. Han
bör sålunda kunna överblicka ganska vidsträckta
områden.
»Har kristendomen i England på något sätt
gagnats av världskriget — lyssnar man
begärligare till evangeliet?» fråga vi.
»Nej ingalunda. Tvärtom.»
»Och de frikyrkligas inflytande på den dagliga
pressen?» spörja vi vidare.
»Högst obetydligt. Vi ha varit mycket okloka
ifråga om den saken. Katolikerna ha förstått sin
sak bättre.»
»Hur är det då med katolicismens utsikter i
England? Vinna katolikerna mark?»
»Man säger åtminstone så», blir svaret.
När vi tillbringat en stund i hemmet, där
frikyrkligt fromhetsliv, själsadel och boklig
bildning syntes ha räckt varandra handen till
brödraskap, få vi som avslutning på dagen åka med
till kongregationalisternas gymnasium för
flickor. Gymnasiet är nyligen öppnat. Det har
kostat 90,000 pund eller över en och en halv million
kronor. Men så var det också en magnifik
byggnad på den härligast tänkbara plats. Och
skolans syfte? Att giva kristna föräldrars
barn’kristlig uppfostran.
Söndagsmorgon bräcker med strålande
solsken och en pressande värme. Vi gå till kyrkan
å Richmond Hill för att höra »the great J. D.»
Men vi gå en smula fel och komma fram först ett
par minuter före gudstjänstens början. Inte en
plats att uppbringa! Och det mitt i
högsommaren! Jo verkligen, den engelska artigheten mot
främlingar gör det omöjliga möjligt, vi finna en
vrå på en av läktarna. Vi känna oss litet
skamsna, ty vi veta, att man reserverat plats åt oss
intill tio minuter före elva. Men med voro vi i
alla fall, och det var huvudsaken.
Se, där framme i koret är kören redan samlad.
Den sjunger alla sånger och leder, stödd av
orgeln, församlingssången, som tack vare detta i
rytm, stämning och kraft förefaller så
fullkomlig, som församlingssång gärna kan bli. Sången
i de engelska fri- och statskyrkorna kräver sitt
särskilda kapitel, som jag hoppas få återkomma
till någon gång senare.
Med andlös stillhet lyssnar församlingen till
d:r Jones predikan, ehuru han talat från denna
predikstol i 27 år. Man erinras ovillkorligen om
Jektor Waldenström, när man lyssnar. Ett
oändligt nådefullt evangelium, överflödande av Guds
kärlek och framställt i en ren men enkel dräkt,
en klar och vid livssyn, d,et är det mest
karaktäristiska i hans predikan. Man får verkligen
inte tid att bekymra sig om hans ganska vidlyftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
