Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. Den 20 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
het smusslade han ned en större silverslant i
riset, varav hon skulle laga deras middag.
Naturligtvis tog hon den som himlagiven för egen
räkning. Li var häftig som alla kineser. Det
blev ej många ord men så mycket förfärligare
handling. Han tog närmast till hands liggande
kniv och — skar näsan av henne!
Det häftiga humöret hade nu lagt sig. Ångern
och förskräckelsen hade kommit i stället; ångern,
ty han ville vara en god människa,
förskräckelsen, ty kvinnan hade släktingar som kunde
hämnas.
Vi gingo genast med honom och förbundo henne.
Sedan skötte min hustru henne, tills’ hon blev
bra. Men det som var borta, var ohjälpligt borta.
Så var ock Lis rätt till aktat medborgarskap i
samhället. Han måste försvinna hem till Hupeh.
Li var en god typ för en stor skara kineser, som
komma hit och råka i olycka för landets döttrars
skull.
Bland de efter nyåret nykomna a-b-c-darierna
lade jag märke till en liten parvel, snyggt,
emellanåt nästan pråligt klädd och till synes på ett
alldeles särskilt sätt omhuldad av fadern.
Någon mor syntes aldrig.
— Var är din mamma? frågade jag härom
dagen.
— Hon är i Urumtji, kom det blyga svaret.
Jag måtte lia sett åtskilligt frågande ut.
Urumtji ligger 60 dagsresor från Kaschgar.
Skolläraren Loh, bördig från Hupeh, hörde frågan och
svaret, såg väl ock min frågande min.
— Det hör till detta lands oefterrättligheter,
som man knappt kan tala om, men faktum är,
att pojkens fader sålt hans mor. Dessa
människor utanför muren (en vanlig benämning på
de delar av Kina, som ej höra till de 18
provinserna innanför Kinesiska muren) kunna ju sälja
eller förpanta sina egna hustrur, om de komma i
penningförlägenhet.
Men nog med dessa bilder för denna gång!
Då man kommer in på det kapitlet, råkar man i
samma fara, som om man vill bara på glänt
öppna en dammlucka. Då vattnet börjat tränga
igenom, kan man förlora herraväldet över
strömmen. Av de givna dragen må ock läsaren fatta
något litet, vad för sorts material, vi ha att
bearbeta, vi som vigt oss åt arbetet bland
Kasch-garlandets kineser, ett folk, som svävar mellan
avgudatemplen och otuktsnästena, mellan
spelhålan och pantboden, förtryckta för att
förtrycka, okunniga utan möjlighet till bildande
läsning, Icke en kinesisk tidning ens slappes
igenom provinscensuren.
Huru bringa de beklagansvärda hjälp? Att
predika evangelium för detta i vantro och otro
sjunkna släkte synes för människor lika
fruktlöst som legendens predikan för fiskarna. Men
det för människor omöjliga är icke omöjligt för
Gud, och evangelium skall predikas. Många
bränder skola genom dess oförminskade kraft
ryckas ur elden.
Det finns inga en gång för alla utstakade
kungsvägar i missionsarbetet. På varje särskilt
område, i varje särskilt fall måste prövas, vilken
väg som är den lämpligaste att nå människorna
med hjälp och räddning.
Här synes enda räddningen vara att söka
ingjuta nytt blod i folksjälen. Detta sker bäst
genom våra skolor. Den vägen är oss gudagiven.
Det är en tålamodsprövande väg, där få tack-
Minsta och största skolgossen i Hancheng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
