Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. Den 27 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
Trohet mot
Herrens kallelse.
Av missionär Karl Aldén.
Häromdagen nådde mig
ett brev av följande lydelse:
»Guds frid och
välsignelse. Jag tager mig friheten
att skriva till Eder för att
få några upplysningar om
en skolgosse. Jag hoppas, att
jag ej besvärar Eder för
mycket. Jag har fått den
stora förmånen att tillhöra
dem, som vilja tjäna Herren,
och det har blivit mig
förunnat att underhålla en skolgosse i Kongo. — Det
kanske intresserar Eder och kanske även Lasalo
— hans lille skyddsling — att få veta något om
mig. Och jag får då meddela, att mitt dagliga
arbete är att vara smidèsarbetare. Jag tillhör
ungdomsföreningen i V., som även underhåller
en skolgosse i Kongo, och min högsta önskan är
att vara en god arbetare i Herrens vingård. Må
Gud välsigna Eder och Eder hustru samt alla på
Kingoyi och de övriga stationerna. Med
broderlig hälsning till Er alla.»
Det är sannerligen rörande att se ett sådant
tjänaresinne. »18 år gammal ■—• smidesarbetare
— underhållare av skolgosse i Kongo». Gud
välsigne denne broder i hans gärning!
slutning på Seminariet. Jag kände mig där rätt
okunnig, ty där talades endast franska. Men det
var ett nöje att höra och se dem. Sin sak
utförde de bra efter sakkunnigas vittnesbörd.
Missionär Karlman torde vara en enastående
rektor. Då jag satt där i de ljusa, trevliga
salarna med mahognygolv och såg ut över
boningshuset och de många små, hemtrevliga elevhusen
och de vackra anläggningarna och
planteringarna och tänkte på att Karlman utfört allt detta
arbete på samma gång han varit rektor och
lärare på Seminariet, får man säga: »En
smålänning som hedrar Sverige.»
Kingoyi den 6 juni 1925.
Selma Ekström.
Vid ett avsked på bryggan vid Londe.
När jag däst det citerade brevet, föll min
tanlje på doktor Shweitzers uttalande angående
motivet för hans kommande till de olyckliga i
Afrikas urskogar. Han säger:
»Jag hade läst om infödingarnas lekamliga
nöd i de öde skogarna. Jag hade hört om dem
från missionärer, och ju mer jag tänkte på det,
ju besynnerligare syntes det mig, att vi europeer
bekymra oss så lite angående de allmänmänskliga
uppgifterna, som erbjuda sig i långt avlägsna
länder. Liknelsen om den rike mannen och
Lasarus syntes mig som direkt talad till oss.»
Följande passus i hans afrikaberättelse är så
gripande, att jag måste här citera den:
»Operationen är avslutad, och jag väntar på
den sjuke mannens återuppvaknande. Knappt
har han återfått medvetandet, då han stirrar
omkring sig och åter och åter utropar: »Jag
har inga mera smärtor! Jag har inga mera
smärtor». Hans hand söker min och vill icke
släppa den. Då begynner jag tala om för
honom och de andra, som äro i rummet, att det
är Herren Jesus, som har sagt doktorn och hans
fru att komma till Ogowe. .. .Afrikas sol
lyser genom kaffebuskarna in i det mörka skjulet,
men vi, svarta och vita, sitta sida vid sida och
känna, att vi genom erfarenhet förstå meningen
av orden: ’I ären alla bröder’. (International
Review of Missions. Jan. 1925.)
Smidesarbetaren, • som lagar harvar och
väs-ser plogbillar, nitar och spikar i sin mästares
smedja dag efter dag är med att föra evange-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
