Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. Den 17 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
hustru, vilken nu givit mig tillåtelse att anföra
den.
Han drömde, att lian var tillsammans med
mycket folk vid en öppen grav, och lian såg ett
lik i en kista. Men han fann det vara underligt,
at ingen av de närvarande såg honom. lian gick
då och ställde sig framför den ena efter den
andra i avsikt att göra sig bemärkt, men ingen
varseblev honom. Då blev det klart för honom,
att det var han själv, som var död och låg i
kistan. I ett nu lyftes han upp och svävade mot
höjden. Därifrån såg ban ned över folket
omkring graven. Han förundrade sig över, att de
sågo efter honom i den mörka graven, ban som
nu höjde sig mot himmelen.
Han hade en ljuvlig förnimmelse och tyckte
det vara härligt att få lämna jorden. Då fick
han höra en underbar sång och drogs i den
riktning, varifrån tonerna kommo. Han reste över
de härligaste landskap med leende dalar, gröna
ängar och undersköna trädgårdar. Slutligen
stannade han och slog sig ned på en soffa, där
ett par personer sutto före honom. Han fick då
veta, att det var dödsriket, och då slog det
honom med ens, att Margit måste vara där. Han
frågade dem, som sutto bredvid honom, efter
henne. De pekade mot ett stort och härligt
palats och sade: »Därborta kommer hon.»
Allvarlig såg hon ut, men då hon fick se honom, slog
hon armarna omkring honom, sägande: »Så
roligt, pappa, att även du kom bit!»
Den 20 sistlidne juni, jämnt ett år efter
denna dröm, kom sjukdomen med svåra smärtor i
ryggen och med svindel. Sedan försämrades hans
hälsotillstånd dag för dag. Makarna Ekstam
med deras lilla Barbro hunno nätt och jämt
hem, medan lian ännu var så pass till hälsan att
han kunde träffa och se sina tre flickor, som
voro kvar hemma. Det gladde honom mycket.
Sedan ville han se rummet, där makarnas
liem-gångna flicka, Margit, bott. När det var gjort,
uttryckte han sin tacksamhet till Herren, som
låtit lionom komma hem, så att han icke
behövde ligga sjuk i främmande land, att lian fått
se sina barn och sina vänner och rummet, där
hans kära lilla Margit bott, och så tillade han:
»Men nu är jag trött och behöver vila.»
Därmed var hans kraft slut. Dagen därpå fördes
han till Serafimerlasarettet. Den dagen kände
lian igen oss och kunde även tala något. Det var
den 26 aug. Den 27 var talförmågan borta, men
lian hade ännu medvetande. På natten till den
28 somnade han in så stilla och fridfullt. Han
hade ingen fruktan eller smärta. Färden över
dödens flod var underbart lugn.
Den 1 september stodo vi, anhöriga, kamrater
och vänner, omkring hans grav på Lidingö
kyrkogård. I missionsföreståndarens och andras
tal erinrades om hans äclla person och trogna
arbete. Ögon fuktades, tårar flödade, blommor
och kransar lades på kistan, och allas blickar
överforo den grav, som snart skulle sluta sig
omkring hans stofthydda. Men han själv har
liöjt sig över jorden och småtingen härnere ocli
ledsagats av ljusa änglar till fridens och
säll-hetens land.
Men lians efterlämnade maka, som troget stått
vid hans sida i arbetet sedan femton år, oeh
deras fyra flickor, av vilka den yngsta ännu
icke fyllt två år, äro kvar härnere. Nog är det
skönt för dem att veta, att han redligen kämpat
ocli vunnit och.gått före till det eviga hemmet.
Men vi förstå, att skilsmässan kännes svår och
saknaden tung. Måtte Herren skänka dem sin
tröst och rika välsignelse!
Stockholm den 4 september 1925.
P. A. Westlind.
R. M. Westöö. || Predikanten i Mockfjärds
missionsförening, R. M. Westöö, fyller 50 år den 18
september.
Född i Hangvar på Gotland kom pastor W.
1894 till tro på Gud och tillhörde
Frälsningsarmén i 15 år, varefter han blev Mockfjärds
missionsförenings predikant och föreståndare, vilken
plats han alltsedan innehaft. Pastor W. är en
gärna hörd talare och sångare, vilken genom sitt
gudfruktiga och flärdfria liv gjort sig allmänt
aktad och värderad. Han hör till dem av
Herrens vittnen, som med särskild kärlek i sin
predikan tala om Guds oändliga nåd i Kristus
Jesus. På hans initiativ uppfördes den vackra
missionskyrkan på platsen. Han har ock tjänat
församlingen som predikant utan någon ersättning.
Många Herrens vittnen lia även i hans gästfria
och trevliga hem fått vila och vederkvickelse till
både kropp ocli själ. I sin vardagliga
sysselsättning ägnar han sig åt bagareyrket, i vilket vike
han åtnjuter allmänhetens odelade förtroende.
Sympatisk till sitt väsen har han samlat en stor
skara vänner omkring sig. O. N—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
