Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. Den 24 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
i\
I
BANKOFULLMÄKTIGEN E. A. NILSON.
En varm kristen och missionsvän avliden.
Riksbankofullmäktigen
E. A. Nilson avled efter
en tids sjuklighet den 17
dennes å Sabbatsbergs
sjukhus i Stockholm i en
ålder av sextiotre år.
En personlighet av icke
vanliga mått har med E.
A. Nilson gått ur tiden.
Hans begåvning och
arbetsförmåga voro
utomordentliga. Under ett besök
vid hans sjukläger
erinrade jag om att han
arbetat ut sig i det allmännas
tjänst. Ja, svarade han,
det är nog riktigt. Men
saken är den att jag
aldrig kunnat lämna en sak,
förrän jag kommit till
botten med den. Och så,
tillade han, hava
dörrarna öppnats för mig till olika områden i livet.
Jag har endast gjort min plikt som kristen
och som medborgare, och nu ser jag tydligare än
någonsin, att mycken brist vidlåder min
gärning.
Ingen skall bestrida att den nu hänsovne
under sin rastlösa och mångskiftande verksamhet
förblev vid sin ungdoms tro och förtröstan till
Gud, sin kärlek till hans folk och verk. Vi sågo
honom ofta komma från sina riksbestyr som
minister, riksdagsman eller bankofullmäktig för
att intresserat deltaga i handläggningen av
missionens olika ärenden. Under ett år var han
borta från vår styrelse. Året därpå blev han av
Generalkonferensen åter invald. Icke det minsta
av missnöje kunde märkas hos honom, och hans
första åtgärd var att taga del av protokollen för
det år, han varit borta. Själv sade han därom,
att han aktade ett Generalkonferensens beslut
så högt, att inga som helst personliga hänsyn
finge resas däremot.
Tankens frihet värnade han om, men i de and-
liga tiiigen hade den att
begränsa sig till och i tro
vördnadsfullt böja sig för
den heliga skrifts
auktoritet. Därför ägde han
ock ett säkert fäste för
sin tro även i sin nöds och
sjukdoms tid. Över hans
sista dagar vilade ett
upphöjt lugn. Då jag en dag
blev kallad till hans
sjukläger, var det hans
önskan att få bringa sin sista
hälsning till Förbundet
och dess styrelse och säga
alla sina trosfränder sitt
varmaste tack. Också var
det under djup rörelse
och helig stämning, som
vi då enligt hans önskan
tillsammans firade
Herrens nattvard.
Erik Agabus Nilson var född i Sköllersta i
Närike den 13 februari 1862. Uppväxt i ett
gudfruktigt liem kom lian i tidiga år till trons
förvissning. Inflyttad till Örebro gjorde han sig
snart känd som en för allmänna värv väl
kvalificerad man, och hans tid och kraft togos ju
längre ju mer i anspråk för olika uppdrag.
Sedan 1906 ledamot av riksdagens andra
kammare, beklädde han där viktiga poster och var en
av de mera bemärkta. Ären 1917—1920 var han
statsråd och blev därmed den första
frikyrkoman, som tagit plats vid konungens
rådsbord. Vid sin avgång som minister blev han
bankofullmäktig.
Flerårig ledamot av Förbundets styrelse lade
han i dagen ett levande och varmt intresse för
den kristna missionen. För söndagsskolan och
ungdomsverksamheten och för hednamissionen
ägde lian ett varmt hjärta.
Så vila då i frid, vår älskade och oförgätlige
broder! Gud löne dig för din kärlek och för
ditt arbete! ,J. Nyrén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
