Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. Den 1 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675 MISSIONSFÖRBUNDET.
FÖR SÖNDAGEN.
Matt. 18:1-10.
Dagens evangelium leder våra tankar till
himmelriket och låter oss därvid även veta vägen till
detta sälla land. Huru borde vi då icke låta
detta ord riktigt gå oss inpå livet, så att
himmelrikets portar må öppnas för oss, då vår
jordevandring är ändad och vi ej längre hava
något rum i världen.
Och nu vilja vi stanna inför dessa två
stycken: himmelrikets portar öppnas för barnet,
men ej mindre stå de öppna för hjälten. För att
vinna ingång i Guds rike måste vi sålunda vara
både barn och hjältar. Som barn ärva vi
himmelen, som hjältar övervinna vi vägens alla
hinder. Den oförskyllda nåden och den kämpande
t.ron stå här oskiljaktigt tillsammans.
Det behöver icke minst i våra dagar med all
kraft ropas ut, att vi endast med barnets, med
arvingens rätt ingå i himmelen. Ty det går
genom tiden en riktning, som glömmer barnet
för undergöraren, glömmer arvet för meriter
och förtjänster, glömmer nåden för gärningen.
Därpå beror det väl ock, att tron klagar mera än
den sjunger i vår tid. Men vad Jesus här sade
apostlarna om vägen till himmelriket står fast
även i våra dagar. Ej som predikanter och
profeter eller undergörare utan som barn, som barn
utfattade meningar, sakligt och objektivt,
studerar historien, skall man finna, att missionen
varit en glädjebudbärarinna till folken. I dess
fotspår hava kärlekens och barmhärtighetens
fagraste blommor skjutit upp. Kristendomen har
som ingen annan religion fört de ringas och de
eländas talan. Den har brännmärkt lasten och
lossat slavens boja. Bergspredikarens mäktiga
ande möter oss i kristendomen. I den möter oss
hans höga sedliga krav och hans kärleksfulla
omtanke om de små och ringa. Han såg i dem
evighetsvarelsen, vilken han hade kommit för att
frälsa. Det stora och höga imponerade icke på
honom. Han såg under alltsammans den lysande
fattigdomen. Glittret kunde icke förvilla hans
klarseende öga.
Den sanna kristendomen, som icke skrudar sig
i lysande prål och icke går egoismens ärenden,
skall såsom alltid bliva en levande källa, där
törstande själar skola bliva vederkvickta.
Missionen har varit en ljusbärarinna, som med facklan
i hand lyst vida omkring. Huru mycket mörker
oeh vidskepelse har den icke bortjagat från
jorden, huru många människohjärtan har den icke
allena gå vi in i Guds rike. Vi ärva men
förtjäna icke saligheten. Om anspråk på grund av
gärning kunna vi här icke tala.
Och dock har var och en att som en hjälte
bana sig väg till himmelen. För att vinna dess
salighet ligga oss många hinder i vägen. Och
dessa hinder, som det gäller att övervinna,
kunna för vår timliga existens vara så omistliga som
vår hand, vår fot och vårt öga. Och här är det
som hjältens kamp och seger möta barnet och
barnets rätt till Guds rike. Försakelsen av allt
vore det ock själva livet är icke grunden, giver
icke rätt till salighet. Den har kommit till och
måste vara, emedan hinder ligga oss i vägen för
salighetens vinnande.
Vi skola kämpa emot förföljelserna för vår
egen salighet och för att ej bringa andra i
fördärv. En fader kan icke frälsa sitt barn, men
han kan vara det ett hinder till salighet. Går jag
själv på vilsna vägar, är jag andra till
förförelse, vare sig jag avser det eller icke, tänker
på det eller icke. Och ju svagare den är, som
jag är till förförelse, ju större blir mitt ansvar
och ju svårare min dom.
Så give Gud oss sin nåd att vi må hava barnets
sinne och troshjältens kraft! J. H.
upplyst, huru många har den icke förvandlat
från att vara vilddjur till goda och rättfärdiga
människor! Den har förvandlat förbrytare till
goda och laglydiga medborgare. Den har
förbättrat samfundslivet och infört ordning och
reda, där kaos förr härskade. En gammal
negerhövding sade till mig en dag: »Genom eder
verksamhet har det blivit ordning och reda i landet.»
Det var ett kraftigt vittnesbörd av en man, som
icke var en kristen.
Men det är icke allenast det folk, där man
missionerar, som få del av missionens välsignelser,
utan det missionerande folket självt får även del
av densamma. Och Gud, som är all välsignelses
Gud, kan icke underlåta att välsigna dem, som
arbeta för hans rikes utbredande i världen.
För min del är jag livligt övertygad om, att
Guds välsignelse på ett särskilt sätt vilar över
vårt land för dess stora insats i missionsarbetet.
Det är icke blott mänsklig klokskap oeh
beräkning, vi hava att tacka för allt gott, som vi äga.
Skulle icke de böner, som de hednakrisna på
missionsfälten uppsända för vårt folk, neddraga
över oss Guds välsignelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
