Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. Den 22 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
MISSIONSFÖRBUNDET.
vad skola våra bröder, som sitta i Styrelsen
göra, då det inte finns pengar att tillgå i kassan?
Det måste bli nedprutning på begärda anslag
samt inskränkning i arbetet, hur smärtsamt det
än kännes. Oeh den frågan, som är framställd
i sista årsberättelsen bör gripa oeh väcka oss
alla! »Skall Svenska Missions-Förbundet
behöva indraga eller nedlägga någon av de stora
missionsuppgifter, som det åtagit sig, eller skola
vi i Guds namn våga fortsätta arbetet under
hopp om, att de summor, som fordras för
missionens bedrivande i vanlig omfattning, skola
inkomma ?
Framåt är ju tidens lösen för närvarande på
alla områden. Och framåt går det som en
brusande ström på vissa verksamhetsområden. Intet
arbete är så betydelsefullt för individen,
samhället och folken i världen som missionen. Skall
då den få lov att inskränkas, enär ej tillräckligt
med pengar inflyta? Nej, det bör väl inte få
ske? Dörrarna stå ju öppna på vid gavel till
alla världens länder så gott som. Skaror längta
efter Guds frälsning. Hem, vars dörrar i
åratal varit hårt tillslutna för missionärerna, ha
sprungit upp, och budbärarna hälsas välkomna
med det glada budskapet om frälsningen genom
Kristus. Överallt öppnas hjärtedörrar för ärones
konung. Hur skola vi under sådana
förhållanden våga tala om att möjligen behöva inskränka
■eller nedlägga någon av våra stora
missionsuppgifter? Herren är rik för alla dem som åkalla
honom.
En härlig vår, en glänsande sommar och en
skön höst har Gud givit oss under 1925. Och
vilka skördar! I mannaminne, har det
somlig-städes sagts, ha vi icke haft sådan skörd som
1925. Det är Gud, som av nåd och
barmhärtighet givit oss detta underbart vackra väder och
den rika årsgrödan. Tänk hur det varit i en
del andra länder i världen. Översvämningar,
torka, jordbävningar, krig, röverier och annat
elände. Hungersnöden stirrar skaror av lidande
människor i ansiktet. Och då ha vi det så
obeskrivligt gott här i Sverige på allt sätt. Vem
tänker något allvarligt härpå? Vilken tackar
Gud av fullaste hjärta för det myckna goda, som
vi äga i alla möjliga avseenden?
Offervecka kalla vi deri 25—31 oktober. Ack,
give Gud, att det måtte bli en verklig offervecka!
Också en kärlekens
yttring.
Kärleken är uppfinningsrik. Alltid söker den
sig utvägar. Alltid finner den medel. Till det
bestämda målet skall den fram, om den ock
måste gå de längsta omvägar. I all offergärning
är kärleken drivkraften.
Se här ett exempel på kärlekens
uppfinningsrikedom. På den plats, där jag iakttog
handlingen, var den alls icke ny. Men för mig var
det något nytt och säreget.
Det tilldrog sig vid en offerfest i L—s
missionshus. En del skänkta varor försåldes till
den högstbjudande. Däri låg intet nytt.
Auktionerna vid våra offerhögtider äro tvärtom av så
gammalt datum, att de glädjande nog börja
försvinna. Bland de församlade var det mången,
som icke hade kunnat lämna något till
försäljningen och som icke heller för tillfället kunde
köpa något av det, som såldes. Men även dessa
ville vara med om att bära fram en gåva på
of-ferallaret. För var och en sådan fanns det ett
slags anteckningskort. På ett sådant kort fick
man göra anteckning om vad man ville giva. Det
var då kärlekens uppfinningsrikedom kom till
synes.
»Till skörde- och offerfesten i L.
den–lovar undertecknad att halvsula ett par skor»,
skrev en. En annan lovade att sy en klänning.
En gav löfte om ett par dagars
potatisupptagning. En annan utläste sig att göra en dags
skurhjälp, o. s. v.
Korten samlades upp, ropades ut och såldes
till den högstbjudande även de. Var och en som
önskade få ett par skor halvsulade, bjöd alltså
en viss summa för det kort, å vilket löftet om
skolagning fanns antecknad. Pengarna
betalades vid kortets mottagande eller ock
lämnades anstånd till bestämd tid. Namnet på
löftesgivaren förblev en hemlighet, tills köparen fick
kortet.
Visserligen betingade skolagningen och
klänningssömnaden och skurhjälpen och allt det
andra ett betydligt högre pris än vanligt. Men
vad mera — missionsverksamheten hade nytta
därav. Syftet hade nåtts. Kärleken hade fått
ytlra sig ännu en gång i denna annars så
själviskt kalla värld. O. Terning.
Må skördefesterna firas under högtidsstämning
och jubel! — Må Gud bli ärad! Måtte medel i
riklig mängd inflyta för arbetet i hem- och
hednaland! Än i dag säger Herren: Proven mig
härmed, om jag icke upplåter himmelens fönster
och nedgjuter över eder välsignelse mer än nog.
Må veckan bliva till rik välsignelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
