Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga till n:r 43 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(588
187 MISSIONSFÖRBUNDET.
känner sig då snart överflödig. Människor ge
gärna varandra uppgifter. Läraren giver åt
sina elever och arbetsgivaren åt sina arbetare. Men
om någon av dem bleve utan, kände han det
snart, som hörde han icke dit. Det finnes
uppgifter i stat och kommun, och oftast är det en
stor iver efter dem. I församlingen giver man
också uppgifter av olika slag åt medlemmarna.
Det fordras förtroende för att få en uppgift.
I all synnerhet då det är en hög person, som
giver den. Uppgiften blir också större och
betydelsefullare, om den gives av en hög person.
Att till exempel öppna dörren för en fattig
vandrare och för en furste är väl detsamma i sak,
men nog kännes det större att ha fått öppna den
för den senare än för den förre. Det var
personen, som gjorde uppgiften så olika.
Här är en uppgift, given av Gud. Paulus
tackade Gud, att lian ansett honom trogen och
satt honom i ämbetet. Visst är det stort att lia
fått en uppgift och ett ämbete av Gud i
himlen. I skolen vara mina vittnen — detta är Jesu
lärjungars kall. Att vittna är att tala om vad
man hört och sett och erfarit.
Hela världen är mitt missionsfält, kan ju med
rätta en kristen säga. Dock kan det allt delas
upp: Jerusalem, Samarien och jordens ända.
Jerusalem må för oss få stå som
hemtrakten, där vi fått de första erfarenheterna med
Jesus. Lärjungarna stannade där i bön och
väntan, tills Anden visade dem ett annat fält.
Vi må också stanna i Jerusalem, tills Anden
visar oss till ett annat fält. Icke alla kallas från
Jerusalem. Många få stanna i sin kallelse och
sin hemtrakt för att så tjäna Gud. Han behöver
gudfruktiga personer överallt och i varje yrke
att med sin vandel vittna om Gud.
Andra ha fått som sin kallelse att gå till
Samarien. Vårt Samarien kan här få vara vårt
eget lands gränser. Samarien var ett växlande
fält. Det var om Samarien som Jesus sade:
Lyften upp edra ögon och beskåden fälten, huru de
redan vitna till skörd. Det var stor
mottaglighet i Syltar, då Jesus kom dit. Vid ett
annat tillfälle kom han till en samaritisk by, och
man ville icke taga emot honom, emedan han
hade ställt sin färd till Jerusalem. Då Filippus
kom till Samarien, aktade man endräktigt på
hans ord, och där blev en stor väckelse. Ny
lyser halvmånen över Samarien för att icke säga,
att där är idel mörker.
Vårt land har länge haft ett rikligt evangelium
Härliga väckelsetider ha gått fram i Sveriges
bygder. Ingen har helt kunnat bli oberörd av
dem. Från koja till palats, från fattig till rik
hava dess verkningar sträckt sig. Det blev ett
krav på personlig frälsning. Se vi på resultatet
av detta, fyllas vi av tacksamhet mot Gud. Det
är ock ett härligt resultat. Frikyrkorörelsen
till exempel är en frukt av väckelsen. Den är
ännu icke mer än omkring femtio år gammal
men räknar medlemmar i vårt lilla land i
hundratusental. Endast ett stort möte med Gud hur
kunnat giva dessa resultat. Ingen generation
före oss har i vårt land fått uppleva någonting
sådant. Kanske skall heller ingen efter oss göra
det. Gud vare tack att vi fingo vara med!
Vi se ofta framåt med missmod. Likgiltighet
och sömnaktigliet råda överallt, och Guds ord
aktas så ringa. Huru skall det bli i framtiden?
Skall mörker också lägra sig över våra bygder ?
Det beror allt så mycket på vår trohet emot Gud
och hans ord.
Tvänne ting lova gott för framtiden. Det ena
är det bestämda kravet på personlig avgörelse
och tro. Så länge det kravet lever friskt,
kommer det också att fortleva i människors
medvetande och så länge få vi räkna med väckelse.
Det andra i tiden, som lovar gott är de
troendes allt mer vaknande iver att taga vara på
barn och ungdom och fostra dem för Guds rike.
Det är de unga, som en dag skola taga vid, och
vi må fostra dem därtill utan att för fostran
glömma avgörelsen för Gud. Framtiden vilar i
Guds hand. Dagen som är inne, är vår. Den må
vi rätt bruka.
Men fältet sträckte sig också till jordens
ända. Dit strävade apostlarna att nå och Paulus
gjorde upp planer att nå så vida som möjligt
med evangelium. Därför hava ock vi fått
evangelium. Det fanns hos missionens folk då S.
M. F. Därute finnes nu omkring 19,000 infödda
för att nå till jordens anda. Man tänkte på
Lappland, men det var ju att stanna som i
Samarien. Så öppnades vägen till Kongo, och det
blev som missionsfältet vid jordens ända för S.
M. F. Därute finnes nu omkring 19,000 infödda
kristna, som i denna mörka del av världen skall
uppbära det himmelska ljuset. Om S. M. F.
icke skulle få uträtta mer i världen än detta,
vore det resultatet ofantligt rikt. 19,000
negrer, som i Afrikas mörka värld äro bärare av
det himmelska ljuset — vad kan icke detta
betyda för Guds rike? Många äro också redan
bärgade hemma. Gud vare tack att vi fingo vara
med även vid jordens ända. Och give han oss
nåd att icke tröttna.
Vårt fält blev ju också Kina. Vi räkna där
med 2,000 medlemmar i församlingen. 2,000
kineser med det himmelska ljuset inom sig är dock
stort. Gud vare tack att vi fingo vara med.
Turkestan är ju det hårda fältet, men där
finnes ett femtiotal kristna, vunna genom S. M. F :s
arbete i själva hjärtat av det stora landområdet.
Det himmelska ljuset har lyst fram där, och då
finnas möjligheter till segrar för Guds rike.
Må vi då vara trogna i vårt kall!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
