Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. Den 29 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 MISSIONSFÖRBUNDET.
NSUNDI-MAMBA I KONGO.
En hälsning till missionens vänner;
Av missionär Karl Aldén.
Söndagen den 9 augusti var stormöte utlyst i
Nsangamani i Nsundi-Mamba-distriktet. Yi hade
sänt bud förut, att de skulle få besök av
»mun-dele» samt distriktsföreståndaren oeh läraren
för byn, alla tre från Kingoyi.
Vi kommo dit redan på fredagen efter en och
en halv dagsresa och togo in i det tegelhus, som
»Tata Lukonko» (missionär Hammar) för många
år sedan byggt. Där är kyrkan-skolan i ena
änden av huset samt »predikantrummet» i andra.
Här är gammal verksamhet. Innan Nganda
nedlades, hörde detta distrikt dit. De vita därifrån
gjorde ofta besök i dessa trakter, och goda,
bestående resultat ha vunnits. De möten, vi hade
på kvällarna, voro så välbesökta, att många
fingo sitta utanför. Sången var helt enkelt
öronbedövande.
Söndagen var den stora dagen i högtiden. Då
kommo våra vänner långa vägar för att få vara
med. På församlingsmötet diskuterades bl. a.
en fråga rörande en lärare från amerikanska
missionens fält på annan ort, vilken är gift med
en kvinna, vars släktingar äro hemma i denna
by. Somliga t. o. m. ville, att äktenskapet skulle
upplösas, enär föräldrarna önskade behålla
barnen hos sig och ej sända dem till kvinnans släkt,
som är sedvanligt i detta land. Det tar tid,
innan evangelium så får genomsyra massan, att
de kristna idéerna bli verklighet inte bara på
papperet ocli läpparna utan i levande livet.
De bådo mig komma igen snart för att hjälpa
dem med ombyggnad av kyrkan, som är för
liten vid stormöten. I stället för att ändra kyrkan
I)å vi besökte Nsundi Mamba.
talades om att göra en s. k. »sampa» -— d. v. s.
ett tak, vilande på grova träd — så stor att alla
kunna få plats även vid stormöten. Tid och
kraft vilja ej räcka till täta utflykter av dylikt
slag. Vägen är lång, väl fyra till fem svenska
mil, terrängen backig oeh ingen hemma för
arbetena på stationen. Längre byresor komma
tydligen härefter att få inhiberas på grund av
brist på arbetskrafter. När den vita har lämnat
stationen, stannar i regel hela apparaten vad
praktiska arbeten beträffa. Ett tiotal arbetare
och över 100 skolpojkar behöva ha någon »i
hälarna», om arbetet skall lämna resultat. Det
smärtar mig verkligen att vara tvingad att
lämna byverksamheten helt och hållet i svarta
händer. I dessa tider då den katolska propagandan
är- så intensiv och många böja sig för de vitas
påtryckningar att bli katoliker, ■ behöva de våra
kanske mer än förr få besök av missionären, så
att de känna, att de ej helt överlämnats åt sig
själva att klara sig bäst de kunna. En kvinna,
som genom påtryckningar tagit emot katolska
märket skulle följaktligen tvingas att taga sihä
två barn ur missionens skola för att sända dem
till katolikernas, återlämnade det katolska
märket till den katolske prästen och behöll sina barn
i missionens skola, då den vite härifrån klarade
upp saken med vederbörande representant ur
andra lägret. Äro våra motståndare agressiva,
och vilja de genom våld och påtryckningar rycka
obefästade själar ur våra led, måste vi söka att
värna om dem. Mycket kan överlåtas på de
svarta, men i dessa fall stå de svarta
fullkomligt hjälplösa, vore de ock de
präktigaste lärare. Här måste en vit
gripa in. Ett 120-tal lärare
behövde få åtminstone ett besök pr
år av den vite i sina skolor. Detta
är nu vordet en ren omöjlighet. Vi
få tydligen inskränka oss till
distriktsmöten och sedan besöka de
»heta punkterna».
Med en hjärtlig hälsning från
oss alla på Kingoyi.
Tillgivne Karl Aldén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
