Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. Den 10 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med detta nummer följer en prenumerationsblankett.
©ftëëioitèförbunbet
Utgioen. ao
gømSfa QWtèSiouS-^örbun&et
N:r 50
Den 10 december 1925
Arg. 43
LIVETS BRÖD.
Joh. 6: 1—15.
Predikan av rektor O. illosesson i Missionskyrkan Valhalla, Stockholm, den 2 mars 1925.
Den överandlighet, som förnekar de
kroppsliga behovens rätt har ingen representant i vår
Frälsare. Han var så mycket
verklighetsmänniska, att han väl kände och även manade sin
församling att erkänna det kroppsligas
berättigande. Vi.kunde således säga, att denna text ger
oss anledning att tala om vår Frälsare såsom
den där tänker på våra kroppsliga behov och
tillgodoser dem. Men viel denna stund och på detta
rum står något annat i förgrunden för oss alla.
Mitt ibland oss står han, som har kommit ned
ifrån himmelen för att giva världen liv, som
sade om sig, att han är livets bröd. Det höves oss
fördenskull att tänka på oclj^feÄa öm vårt eviga
ocli himmelska behov, vilket ock Jesus sätter
såsom det första och viktigaste .av alla.
När helst vi låta det materiella så träda i
förgrunden, att det skymmer, åsidosätter det
andliga, så äro vi i strid med den ordning, som vår
Frälsare angav, då han sade: Söken först Guds
rike och hans rättfärdighet, så faller eder allt
det andra till. Ocli vi erinra oss att då han själv
stod i öknen, skakande av hunger efter fyrtio
dagars fasta, och frestaren manar honom att i
första rummet tillgodose de kroppsliga behoven,
så uttalade han dessa ord, om vilka jag skulle
vilja säga: aldrig har det andligas herravälde
över det timliga och materiella så härligt ocli
avgörande förkunnats på mänskligt tungomål, som
det förkunnades av denne hungrige man, som
sade till frestaren: Det är skrivet, människan
lever icke av bröd allenast utan av varje ord, som
går av Guds mun. Och i tider, när det materiella
hotar att gripa oss alla, då höves det framför
allt Guds församling att besinna dessa ord. Vårt.
djupaste behov är livets bröd, brödet ifrån
himlen. Det är detta behov, som lyfter oss över all
annan levande skapelse. Det är adelsmärket på
vår panna. Såsom hjorten i ett torrt land ropar
efter vatten, så ropar min själ efter dig, o Gud.
Nog har du väl känt denna längtan och denna
hunger, känt den i dina bästa stunder, när
lyckan log emot dig, när du kände dig så glad och
tacksam att du icke visste, på vad sätt du
skulle giva utøryck åt vad som bodde inom
dig, känt de& när allt’ jordiskt svek. Detta
behov gav psalmisten uttryck åt i orden:
Mätta mig med ^in- nåd, när morgonen
gryr, så att jag mß( jubla och vara glad i alla
mina livsdagar. Gjföm icke, att den storhet, som
verkligen utmärker dig såsom människa, är att
du icke nöjer dig med krigets byte och
marknadens guld, med hemmets ro eller med stundens
lätta lek.
Denna trånad efter Gud är vårt
storhetsmärke och vår förmånsrått. Väl oss, om vi
hörsamma vår Frälsares ord att låta Guds rike och
hans rättfärdighet i alla våra tankar, i våra
planer och handlingar komma först, ja, vara det
allt förhärskande. Men om vår mun hungrar
efter Guds bröd och törstar efter levande vatten
och om vi se en allt allmännare tendens i denna
tid att erkänna’det andligas verklighet och
berättigande, låt oss då ock såsom ett trosfolk
förkunna den sanningen, att vi icke allenast tro på
behovet av det oändliga, av försoning och fricl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
