Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Den 17 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
88 T
Det som enar.
Bibelstudier av pastor Fritz Peterson. ..
En kropp ocli en ande, likasom I ock
bleven kallade till att leva i ett ocli
samma liopp, det som tillbör eder
kallelse — en Herre, en tro ett dop, en
Gud som är allas fader, lian som är
över alla, genom alla, och i alla.
Ef. 4: 4—6.
I.
Aposteln Paulus uppmanade den kristna
församlingens medlemmar i Efesus att vinnlägga
sig om att bevara Andens enhet genom fridens
band. Det man bör lägga sig vinn om är icke
en sak, som kommer av sig själv. Enhet bland
de troende i en mindre eller större grupp kan
endast vinnas därigenom, att alla beflita sig
därom.
Aposteln framhåller sju fakta, som mäktigt
borde verka enande.
1. Han påminner om att de troende äro
kallade att utgöra en enda kropp — Kristi kropp.
På många ställen talar aposteln om Guds
församling under denna mäktigt talande bild. »Gud
liar», sade en nu till Herren hemgången broder,
»gett oss två böcker i vilka vi bli undervisade om
ett rätt församlingsliv. Den ena är vårt nya
testamente oeh den andra är vår egen kropp.»
Huru kunna vi ej lära av våra lemmars
förhållande till varandra och till vårt huvud. Hela
kroppens uppgift för övrigt är att uppbära
huvudet. Alla kroppens funktioner och gärningar
skola bestämmas och kontrolleras av kroppens
huvud. Skulle någon lem vilja undandraga sig
detta och gå sina egna vägar, skulle anarki
uppstå i kroppen. Kroppen har en enda gemensam
livskälla. Sinar denna, så kan ingen lem tänka
att självständigt leva sitt eget liv. Trevnaden
beror på att ingen lem uppsäger sin tjänst i
förhållande vare sig till sitt huvud eller till sina
medlemmar. Alla lemmar i en sund kropp ägna
ock varandra sitt stöd, sin vård och hjälp. Icke
finner väl den ena foten något nöje eller
välbehag i att trampa på den andra foten i samma
kropp 1 Icke slår väl den ena handen den andra
eller någon annan av sina medtjänande
lemmar?
Hur mäktigt manande till enhet är därför icke
apostelns ord, då han säger: Men nu ären I
Kristi kropp ocli hans lemmar, var och en i sin
mån, 1 Kor. 12:27. Men vi äro också som
lemmar i Kristi kropp givna åt varandra. »Yi äro»,
säger aposteln, »varandras lemmar.» Så som vi
vilja, att vår kropps lemmar skola vara ett, så
skola vi också vinnlägga oss om att såsom fria,
levande lemmar i Kristi kropp vara ett.
2. En Ande — fortsätter aposteln. Detta
skulle likaså vara det som enar. Yad det är som
.sammanhåller och genomströmmar vår kropp är
en enda livsande. Om delar av vår kropp
hämtade sin livskraft ur skilda livskällor, då kunde
en kroppens anarki ligga nära. Men då
livskällan är en enda, utgår från den enhetligt liv till
hela kroppen. Så skulle ock förhållandet vara
med Kristi kropp, församlingen. Blott en enda
Ande, Jesu Kristi Ande, skall där vara
livskällan. Alla grenar i det sanna vinträdet,
Kristus, skola vara genomströmmade av den Anden
och bära den Andens frukter. Vilka de äro läsa
vi i Gal. 5:22, 23. Vilket härligt knippe av
himmelska Eskolsdruvor möter oss där! Kärlek,
glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet,
trofasthet, saktmod, återhållsamhet. Där dessa frukter
få framkomma rikligt och ej förkrympas,
vinnlägger man sig om att bevara Andens enhet
genom fridens band. Dylika frukter verka enhet.
3. Det kristna hoppet skulle också vara en
mäktig sporre att vinnlägga sig om att bevara
Andens enhet. Alla av Gud födda barn äro
födda till ett gemensamt hopp. Aposteln har
förut i sin bön för församlingen uttalat den
önskan, att de troende mer och mer skulle förstå
det hopp, vartill de blivit kallade. Det hoppet
inneslöt ingenting mindre än delaktighet i Guds
härlighet. Detta den fullkomliga frälsningens
hopp skulle vara en skyddande hjälm mot de
anfall, de hade att utstå i striden. Det skulle få
sin uppfyllelse genom Jesu Kristi uppenbarelse.
Om de troende i Tessalonika heter det, att de
voro omvända från avgudarna till Gucl, till att
tjäna den levande och sanne Gud och till att
vänta hans Son från himmelen. Ju mer detta
hoppfulla väntande, detta tjänande, detta helt
åt Gud vända sinne behärskar oss, desto mindre
tid har man att ägna åt det, som splittrar. Man
söker då i all sin gärning att vinnlägga sig om
att bevara Andens enhet genom fridens band.
4. Vi sade nyss, att kroppens enhet
bevarades i den mån, som alla dess lemmar voro
underordnade dess huvud. Kristus är sin andliga
kropps huvud. Denna sanning uttalar aposteln
även med orden: en Herre. Det råder ej minsta
tvekan om vem denne är. Det är endast en,
som fått det namn, som är över alla namn. Det
är endast en, i vilkens namn alla knän skola
böjas och om vilken alla tungor en gång skola
bekänna, att han är Herre. Ge alla lemmar i
Kristi andliga kropp Kristus den platsen, skall
ingen schism uppstå. Sådan uppstår på grund
av att man ej låter Kristus ha den absoluta
herre-platsen. Ge vi Jesus plats i vårt liv såsom
vår Herre, så innebär det å ena sidan en
avsägelse av alla andra herrar. Det innebär en
avsägelse av att längre vilja vara sin egen herre
och ett frivilligt överlämnande åt Kristus för att
lyda och tjäna honom. Det sker med oss, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
