Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Den 17 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
88 T
Allmänna böneveckan.
Hälles den 3—9 januari 1926.
Till alla dem, som i varje land åkalla Gud i
vår Herres Jesu Kristi namn.
Käre bröder i Kristus!
Evangeliska Världs-Alliansen har under de
senaste åttio åren haft förmånen att till
gemensam bön inbjuda troende kristna, »män från
allahanda folk under himmelen». Vi bedja eder
mottaga en sådan inbjudan även detta år.
Kristus är tidernas Iierre, åren räknas från
hans födelse och peka hän mot hans återkomst,
och under det vi äro vaksamma, kanske vi få
se huru Guds planer alltmera nalkas sin
fullbordan. Vi närma oss den tid, då fullkomlig
rättfärdighet skall råda; vi se ännu icke allt
vara lagt under Kristi fötter, men vi veta, att
han verkligen är alla herrars Herre och alla
konungars Konung, den välsignade och ende
härskaren.
Varje tid sätter sina spår även i den tid, som
sedan följer. Den tidsperiod, som nu är inne,
bär i sitt sköte betydelsefulla konsekvenser.
Juden bosätter sig i sina fäders land och
börjar frigöra sig själv från den slöja av fördomar,
genom vilken han ända tills nu har betraktat
Jesus av Nasaret. Islam reser fortfarande en
mur av våldsamt motstånd mot kristendomen,
ehuru stora bräckor i den bliva synliga.
Kanske börjar den redan nu falla sönder. På den
europeiska kontinenten kämpar påvedömet för
sitt liv, likväl bedriver den en oförtruten
propaganda — aldrig utan hjälpmedel och ej
heller utan framgång. Endast några få länder äro
ännu såsom tillslutna för evangelium,
annorstädes har livets ord öppen väg. Missionärernas
antal ökas ständigt, snart skall Frälsarens namn
bli känt av människor tillhörande alla folk,
stammar och tungomål. Biblar utgivas i
ständigt stigande antal på nästan alla kända språk;
över hela jorden sjungas sånger av tillbedjan,
och hans ära förkunnas även genom
människosnillets nyaste uppfinningar.
Allt detta innebär, att det ännu är mycket
att göra. Ju mera tiden lider dess mera
brådskar Konungens ärende.
Först av allt må vi söka Guds ansikte, sedan
är vår viktigaste uppgift förbönen.
I bönen måste vi börja mecl oss själva; ty
»om jag hade föreliaft något orätt i mitt hjärta,
så skulle Herren icke höra mig». Vi hava att
vara stilla inför Gud och söka rening i Jesu
Kristi blod. Med renade hjärtan bönfalla vi
sedan om sådana gåvor, som icke skola nekas oss.
Därnäst förena vi oss i kärlek med andra
bröder. Med den gemensamma bönen äro stora
löften förenade.
Så bliva vi delaktiga av Jesu hjärtelag gent
emot hans värld. Det är något mycket
vederkvickande i tanken att inom ett världsförbund
som vårt all vår Frälsares åstundan med
avseende på världen, så långt vi kunna skönja,
blir vid något tillfälle ihågkommen, och varje
vår himmelske Medlares önskan finner genklang
hos hans trogna på jorden.
Låtom oss icke giva oss någon ro, och låtom
oss ej giva Gud någon ro, förrän han stadfäst
sitt rike och gjort Jerusalem »till ett ämne till
lovsång på jorden».
BÖNEÄMNEN.
Söndagen den 3 januari.
Förslag till texter för predikningar och föredrag.
»Frukta icke. Jag är den förste ocli den siste ocli
den levande; jag var död, (men se, jag lever i
evigheternas evighet).» Upp. 1: 17—18.
»Se, jag är med eder alla dagar intill världens ände.»
Matt. 28: 20.
»Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen;
intill döden skall han ledsaga oss.» Ps. 48: 15.
»Nya ting förkunnar jag. . . Sjungen till Herrens
ära en ny sång.» Es. 42: 9, 10.
»Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock
i evighet.» Ebr. 13: 8.
Måndagen den i januari.
Tacksägelse och syndabekännelse. Låtom oss tacka:
för att, Kristus, den förste och den siste, är Konung
och att allting är i hans hand,
att varje år under sitt lopp för oss närmare det
kristna hoppets fulländning,
att Guds Ande fortfar att mäktigt verka på jorden,
och att tecken på hans närvaro och kraft äro synbara
i många länder,
att genom vår nåderike Guds barmhärtighet vi fått
begynna ännu ett år till att därunder tjäna honom i
kärlek.
att trots all ovärdighet i gången tid vi ännu få höra
lionom säga: »Gå, arbeta i dag i min vingård».
Låtom oss i botfärdighet bekänna vår klentro och
köld i det, förgångna, vår lidandesskygghet i Kristi
efterföljd, vår tröghet i böneliv.et, vår brist på Jesu
sinnelag gentemot de förlorade, vår ringa förståelse för
andra Guds barns nöd och prövningar.
Låtom oss bedja:
att Gud icke måtte se på våra synder utan för sin
godhets skull göra oss gott (Joel 2: 25) och hädanefter
leda oss på vår färd hän emot staden, där han bor.
Skriftställen: Fil. 4: 4—9; Ebr. 10: 16—25; Ps. 8: 5:
1 Tess. 5: 15—25.
Tisdagen den 5 januari.
Kristi församling: den kropp, vars huvud Kristus
är. Låtom oss frambära tacksägelse
för uppspirande andligt liv i mellersta och östra
Europa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
