Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52-53. Den 24 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
88 T
I BETLEHEM.
Ett julminne.
Av A. Walder.
Det är högtidsstämning över Davids stad.
Dess innevånare, som äro kända för sin
idoghet oeh sitt goda sinnelag, ha fejat sina lins och
gjort sig redo för att på ett värdigt sätt fira de
kristnas stora högtid. Betlehems döttrar, som
anses för de fagraste i landet, ha klätt sig i
högtidsdräkt, som är mycket vacker och klädsam. De
bära på huvudet en hög barett. Runt omkring
den hänga olika slags guld- och silvermynt.
Baretten är täckt med en enkel vit duk, som i lätta
veck faller över skuldrorna och ryggen ned till
höfterna. I pannan är duken nästan neddragen
till ögonbrynen och bildar en rak linje, varigenom
ansiktet insättes såsom i en fyrkantig ram.
-Många kvinnor ha halsen fullsatt med pärlband.
Ovanpå den röda tröjan, vilken är rikt broderad
med blå och gula sirater, ha de ett ljust livstycke.
Tröjans ärmar äro öppna från armbågen, ganska
långa och fritt nedhängande. Klädningen är av
något mörkt tyg. Allra ytterst bära de en röd
guldbroderad mantel. Somliga bära i en över
axeln hängande kedja en amulettask, vilken
skall skydda sin ägare för allt möjligt ont. Vid
större folksamlingar är det viktigt att ha en
sådan, ty annars kan man, enligt deras tro, lätt
bliva förhäxad.
På alla vägar och stigar, som leda till
Betlehem, komma högtidsfirande skaror. De komma
i bilar ocli droskor, ridande på åsnor och
kameler eller gående till fots. Från alla landets
trakter samlas hit i dag mörka, seniga araber,
högresta beduiner med långt, tovigt liår och- skägg,
syrier med äkta semitiska drag, greker, som äro
lika skickliga köpmän som de semiter, bland
vilka de bo, samt en mängd av västerlänningar, som
också vilja fira jul i Betlehem.
Genom de trånga, krokiga gatorna drager en
oavbruten ström av människor ned mot
Födelsekyrkan. Det är liv oeh surr som på en
marknad. Glada och trumpna röster ljuda om
varandra. Ruggiga kameler och långöriga åsnor
trängas med människorna på gatorna. Här är
man i tillfälle att skåda något av österlandets
rika och brokiga folkliv. Gamla män med vitt
böljande skägg skrida sakta med stora stavar i
händerna till den plats, där den störste av
jordens söner föddes i ringhet och fattigdom. Gamla
kvinnor med fårade ansikten styra också sina
steg dit ned, och unga män och kvinnor med
ljusa vyer och glada förhoppningar draga med
strömmen till kristenhetens äldsta tempel.
På torget framför kyrkan tätna folkskarorna.
Vid sidan av den trånga ingången ha Betlehems
kvinnor tagit plats. De äro ganska koketta och
likna i detta avseende sina västerländska systrar.
Jag står på en hög sten i närheten av ingången
och kan följaktligen väl iakttaga dem och hela
den stora människoskaran. När några ynglingar
komma, vrida flickorna på huvudet, lägga det på
sned och se så söta ut. En lång amerikanare med
väldiga glasögon kommer med en stor kamera
dinglande vid sidan. Då de få syn på honom,
stöta de varandra i sidan och skratta så gott.
I ett nu blir det en väldig rörelse bland
folket. Man skriker och sträcker på halsen för att
se vad som åstadkommit denna rörelse. Det är
en engelsk ammunitionsvagn, fullsatt med
soldater. Erfarenheten vittnar också om, att sådana
försiktighetsmått varit nödvändiga. På mig
gjorde ammunitionsvagnen med dess besättning
ett obehagligt intryck. Tänk, att man på den
plats, där Fridsfursten föddes, behöver använda
soldater för att hålla ordning på dem, som
kommit dit för att fira hans födelse.
En kort stund, innan den romerska
patriarken från Jerusalem kom, rullade den andra
ammunitionsvagnen, full av soldater, in på torget.
Den väckte icke så stor sensation som den första.
Om jag haft någon makt, hade jag kommenderat
bort clen. Men kanske den behövdes. Blott dess
åsyn var nog för att dämpa de lättrörliga
känslorna.
Det är latinarna, som i dag fira jul, fjorton
dagar senare skola grekerna fira sin. Och det är
utan tvivel bra, att de icke fira den samtidigt,
ty då hade man att befara mera oroligheter.
Då den vördnadsbjudande patriarken kommer,
blir det liv och jubel. Såsom påvens värdige
ställföreträdare i den heliga staden skrider han
som en lysande kyrkofurste genom den stora folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
