- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
878

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52-53. Den 24 december 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

878

MISSIONSFÖRBUNDET. 88 T

Från livet på. en
missionsstation.

Bilder från Ost-Turkestan.

Av Gottfrid Palmberg.

Kära missionsvänner! Frid!

Livet på våra missionsstationer förflyter i
regel utan någon synnerligen stor omväxling.
Men det är vissa saker, som när de
återkomma alltid omfattas med särskilt intresse och
därför lyfter oss ur den vardagliga
enformigheten. Främst bland dessa kommer julen med
förberedelserna för densamma. Och som
nummer två kunna vi sätta missionärernas avresa
till hemlandet och utkommande missionärers
ankomst.

Vi ha på denna station både i fjol och i år
haft sådana bemärkelsedagar. Förra året vid
denna tid lämnade Elsa Andersson oss.
Hennes avresa var för kvinnorna och ännu mera
för våra upptagna barn här en kännbar
skilsmässa.

I går hade vi en liknande dag igen, i det
att vi då följde våra bröder Persson och
Hermansson till vägs och sade farväl till dem.
Det är med djup saknad för både oss
kamrater och de infödda som vi skilts från dessa
båda bröder. Herrmansson har hela sin
period varit på denna station och har fått vara
med om både väckelsetid och förföljelse. Han
har därför på ett särskilt sätt sammanvuxit
med våra kristna och folket här och de med
honom.

Han har också vid missionens framtid på
ett särskilt sätt fästat sin personlighet genom
det myckna och gedigna arbete han nedlagt
på vår nya sångbok, som blev färdigtryckt ett
par dagar innan han lämnade oss, och om
vilken jag ville sägra några ord.

Det är ingen lätt sak att på ett främmande
språk få andlig poesi, därom vittnar det att
vi. upp till år 1920 ej fått ihop mer än 49
sånger. Vi räkna det därför nästan såsom
storslaget, att denna vår nya sångbok
innehåller ej mindre än 192 sånger. Av dessa äro
under de tre sista åren 65 författade eller
översatta av Hermansson och ett tiotal
bearbetade. De övriga ha kommit till genom
andra missionärer på fältet och 13 ha av vår

förre kamrat Oscar Andersson författats eller
översatts hemma i Sverige och sänts ut till
oss. Fyra av våra infödda ha även sökt visa
sin poetiska gåva med var sin skapelse, vilka
dock alla måst så grundligt bearbetas, att det
ej är så mycket kvar av det ursprungliga.
Hela materialet har under två års tid samlats
och granskats av en särskild kommitté.

Musiken till de flesta sångerna finnes i
Missions-Förbundets sångbok, men till de övriga
— ett femtiotal— ha noterna måst
handskri-vas i flera upplagor. Våra musikkunniga
kamrater ha härvidlag utfört ett arbete på lediga
stunder, som är värt all heder. Våra
»specialister» Adelia Forsman och miss Wingate ha
även tagit upp några av folkets melodier och
harmoniserat dem.

Det är med en synnerlig tillfredsställelse vi
mottagit denna vår nya sångbok med dess
rika urval. Den är visserligen långt ifrån
fullkomlig, men vi tro att den är det bästa, som
kunnat åstadkommas och hoppas att den för
många år framåt skall fylla vårt behov.

I stort sett är det annars sig likt. På det
andliga området kännes det oftast tämligen
hårt och kallt. Vi räkna ännu våra
församlingsmedlemmar med såsom kristna men det
är nog ganska vacklande med någras tro och
bekännelse. Vi ha dock förskonats från några
större ledsamheter. Existensmöjligheterna för
våra kristna, om de bekänna sin tro, äro
rysligt svåra. De gamla vanorna och den gamla
tron suga också med en fruktansvärd makt.
Vi känna därför, att vi behövde mycket mera
av andlig kraft än vi äga. Hjälpen oss att
bedja därom. Våra predikande bröder äro oss
fortfarande till glädje och hjälp. Vår lärare
Abd Weli, som är vår äldste kristne, men
hittills endast haft sina turer av de dagliga
morgon- och aftonbönerna i kyrkan, kom i
går och anmälde, att han vore nog kompetent
att predika i Hermanssons ställe. Han fick
sin vilja fram i dag, och det gick riktigt bra.
Han är frimodig och originell, och det hjälper
upp vad som fattas i djupsinnighet. Hans
kristliga liv har länge varit oklanderligt, och
det betyder mest.

En hjärtlig hälsning till alla missionens
vänner. Eder tillgivne Gottfrid Palmberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0962.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free