Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52-53. Den 24 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
MISSION SFÖRBUN DET.
Höstens evangelistkurs i Örebro.
Missionärsbarnens Hem.
Det har under höstens lopp varit många
växlingar på Missionärsbarnens Hem. Glädje och
sorg, leenden och tårar, lugna dagar och oroliga
dagar, lek och allvar, arbete och vila; allt detta
i rik omväxling utgör de erfarenheter vi gjort
under tidens snabba flykt.
Den 1 oktober slutade »tant Pettersson» som
föreståndarinna på det gamla hemmet, och
arbetet skötes nu av undertecknade, tills frågan
om permanent föreståndarefolk ordnats.
Ett nytt hem har inköpts för
söndagsskolbarnens pengar, ett fint och präktigt hus med stor
oeh härlig tomt. Det är beläget endast två
minuter från det gamla hemmet, och fru Pettersson
har fått till uppgift att ställa det i ordning och
sköta det tills vidare.
Snart nog efter nyåret skall det komma barn
till det nya hemmet, ett av dem har ej mor i
livet och far är på resa till Kongo. Fram på
våren och sommaren blir det flera
missionärspar, som resa ut till missionsfältet. Dessa
stå inför den tunga plikten att lämna det
käraste de ha på jorden i andras vård. Deras barn
få då ett gott hem på Granås, kvarteret där
hemmet ligger, som söndagsskolbarnen skänkt
åt missionärsbarnen. Gud välsigne eder, I många
tusen söndagsskolbarn runt om i Sveriges
bygder! Det är ni, som genom ert varma intresse
för framtiden skapat ett hem för många
missionärsbarn. Gud välsigne för övrigt alla, som
med så varmt intresse omfatta dessa Förbundets
minsta!
I slutet av september stod hemmet i sorgens
tecken. Missionärsparet Ekstam kom hem, fingo
återse en av sina flickor, de lämnat här, men
måste på samma gång begråta sin döda Margit.
Kort därpå blev Ekstam förd till sjukhuset.
Endast några dagar därefter fick han hembud.
Hans begravning hölls här på hemmet. Det var
sorgtyngda dagar för oss alla, men särskilt för
hans efterlämnade hustru,, som under tiden
vistades här. Gripande var det, när lilla Kerstin
sade till mig: »Nu kan jag väl få säga pappa
åt farbror, när jag inte har någon pappa mer.»
Och den lilla Barbro, som sett sin första dag på
jorden i. Kongo och som där tillbringat sin
första tid, gick ibland oss, leende och solig,
ehuru blek om kinden. Hon kände ej förlusten efter
pappa, men ack, vad vi kände det ömt om henne!
I slutet av september kom fru Messing hem
från Kongo, och under jubel fick hon sluta sina
gossar till ett älskande modershjärta.
Strax förut hade fru Hult kommit med tre av
sina fyra gossar för att lämna dem på hemmet,
ty hon stod färdig att snart resa ut till Kongo,
dit maken och fadern rest förut. Huru ofta
skälvde ej modershjärtat och tårades ej ögat,
då mor stod färdig att slita de ömmaste band.
Om några dagar återvände hon till Värmland
för att upplösa hemmet, innan hon reste. Ack,
även där många slitningar och bekymmer. Så
reste hon hit med den minsta pysen, själva
morsgrisen och den fjärde i ordningen. Hitkommen
fann hon en av gossarna sjuk, och den andre
sjuknade snart efter. Denne förklarades ha
scharlakansfeber. Utslaget blev: Till
epidemisjukhuset. Här blev ännu en orsak till oro oeh
bekymmer för mor till de sjuka.barnen och för
husmor och husfar på hemmet: Skulle månne alla
barnen få sjukdomen. Vilken oro då för deras
föräldrar ute på fälten. Du förstår nog, vad
sådant innebär. Denna gnagande oro man
känner vid sådana tillfällen, då man skall ha
ansvar för andras barn. Lägg sedan till de tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
