- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 1. Gustaf III och hans tid (1771-1788) /
8

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de olementer tiJI sjelfstyrelse, som i mycket mindre gra<l
tia än nu förefunnos, och under etormakternau
dava-rande glupskhet oeh orättfärdiga rofferisystem — 0111 ej
han varit mannen, att af denna docka göra en verklig
konung? (Skada blott, att förhållandet vid slutet af
hans regering blef så mycket omvändt, att folket sjelft,
i sin ordning, genom Säkerhetsakten blef en docka i
hans hand!)

O111 vi i detta mildrande ljus, såsom den
undertryckta konungamaktens yttringar, under form af ett
furstligt barns okynne mot dess republikanska lärare,
se dessa oseder, så få de emellertid en mildare färg.

I sjelfva verket hafva vi också i den tioåriga
prinsen en riktig konspiratör framför oss.

Hofvets fiender kallade han »det onda partiet».

Ibland hördes han utbrista i klagan öfver den
ringa makt en konung i Sverige ägde, och tillägga, att
han icke ens ville på det sättet blifva konung, utan

vore sinnad att afsäga sig rättigheten dertill, samt lemna
den till sina bröder, med den anmärkningen, att prins
Carl väl torde blifva dum nog att emottaga anbudet,

men att prins Fredrik visserligen skulle följa Gustafs

exempel. En annan gång talade han om uppror i
landet, och visade sig sådant önska, oeh då kammartje-

naren föreställde honom, huru syndig en sådan önskan
vore, svarade han: »det blefve ju godt för oss, ty
folket vill, att pappa skall hafva större makt»7).

I Mars ’1767 började prinsen bevista rådets
öf-verläggningar, och förde der en dagbok öfver
föredragningen. Han slutade årets anteckningar med
följande vers:

Le passé m’epouvante et le present m’accable

Je lis dans 1’avenir un sort epouvantable

Et les malheurs partout semblent suivre mes. pas.

T) Enligt grefve C. F. Scheffers insinuation, a. st., s. 59, var
det drottningen, som ingaf prinsen sådana tankar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/1/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free