- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 1. Gustaf III och hans tid (1771-1788) /
70

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mingen kunde sluta riksdagen genast, hvarigenom
korruptionen ock skulle u[)phöra3). Grefve Creutz utlåter
sig i bref till Gustaf III härom på följande sätt.
»Hertigen insisterar ånyo på nödvändigheten att sluta denna
beklagliga riksdag. Man måste ej uppehålla sig med

hoppet om komposition, som blir omöjlig. Eders Maj:t
måste nedslå sina fiender genom fasthet och mod, om

Eders Maj:t skall kunna förmå sina allierade till nya

eftergifter». Detta bref kom konungen tillhanda i bör-

jan af Januari 1772. Sådane ord från den fredligaste
minister till en konung af Gustafs skaplynne voro
ingalunda ämnade att falla på hälleberget.

Ett annat medel, hvarigenom Frankrike hoppades
få slut på den långa och kostsamma riksdagen, var
indragandet af partipenningarne. Man hoppades
härigenom bringa sinnena till mera foglighet, och göra något
slag i saken, det måtte blifva hurudant som helst. Grefve
C. F. Scheffer hade tillstyrkt detta steg, såsom enligt
hans åsigt säkrare än allt annat ledande till målet4).
Det syntes också temligen antagligt, att alla, som förut
endast genom korruptionen kunnat uppehålla, sig vid
riksdagen, då af ren nöd skulle bli tvungna till
eftergifter af de helsosammaste följder. Det sades äfven,
att ryska ministern, grefve Österman, var benägen för
vidtagande af samma åtgärd. Konungen sjelf, af
fruktan för vådorna som ett sådant steg kunde medföra,

satte sig i det längsta deremot. Men slutligen måste
han ge vika för de positiva förhållningsordres, som
grefve Vergennes erhöll från sitt hof, att med den I

O o 7

Januari 1772 inställa alla vidare penningeutdelningar.

3) Bref från Grefve Creutz till Gustaf III. Geijer, a. st., s.

192 ff.

4) Bref från grefve C. F. Scheffer till grefve Vergennes, i Dec.

1771. Geijer, a. st., s. 144, noten. Det heter deri: »Min
tanka är, att ni med denna månad bör upphöra att besolda
riksdagsmän, af hvilket stånd de vara må. — Jag bör likväl

ej dölja för er, att konungen ej finner detta vara utan olä-

genheter. Sök att diskutera detta med honom».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free