Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att derifrån vederbörligen expedieras. Det 6. k. stora
sammanträdet, eller ett sorts förstärkt sekreta utskott,
fick sedan i uppdrag att presentera det till konungens
underskrift. Men härmed gick icke så lätt, som man
hade bort vänta. Adeln inlemnade till sammanträdet
ett eget förslag, och befallde sina dervarande ledamöter
att motsätta sig allt som kunde företagas emot
riksdagsordningen och de adliga privilegierna.
I denna sakens ställning insågo Essen och de öfrige
af Mössorna på adelns sida, som voro mera förståndige,
att den ej kunde afhjelpas utan betydliga jemkningar,
Essen föreslog att de ofrälse ståndens projekt borde i
detta ändamål återremitteras till plena. Grefve Fersen
understödde med sin vanliga stora statsmannavältalighet
detta förslag. Det ofrälse partiets ledamöter satte
sig i det längsta deremot, men gåfvo ändtligen med
sig. Denna remiss af ofrälse ståndens projekt, med
angifvande af vissa jemkningar, ägde rum den 17
Januari.
Alla dessa förhållanden voro för många
anledningar för konungen att höra på de förslag, som under!
tiden började göras honom, att med begagnande af stån
(istvisten göra slut på riksdagen genom en statskupp, om
möjligt i konungamaktens intresse. Från denna period
daterar sig det förtroliga umgänge med hofvet, som
några personer började sköta, hvilka sedan spelte
betydande roller under revolutionen. Bland dem nämna vi
i främsta rummet general Horn och öfverste Jakob
Magnus Sprengtporten, samt den sedan så ryktbare,
dåvarande öfverjägmästaren Toll. Alla dessa började
nemligen nu att uppvakta konungen med diverse
förslag till en regementsförändring. Det behöfver ej
sägas, att den snillrike Gustaf med begärlighet lyssnade
till sådane stämmor, som öppnade för honom utsigten
af en glänsande framtid, under hvilken han kunde hoppas
att Sveriges stora, gamla tider skulle återkomma,
frammanade af en ung konung, som trodde sig endast lefva och
andas för folkets lycksalighet och fäderneslandets ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
