- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 1. Gustaf III och hans tid (1771-1788) /
90

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mun knapt utkommen från konungens kabinett, skyndade
han sig ned i klubbarne, der dräggen af Mösspartiet
var församlad, och fann der före sig sina trogna
stallbröder, Kroger och Gram. De företogo sig nu att här
predika ett så väldigt korståg såväl mot rådet som hela
adeln, att opinionerna hastigt blefvo vunna för de
strängaste åtgärder. Man var fullt och fast besluten att ej
visa någon barmhertighet, utan bifalla deputationens
betänkande i dess helhet. Det var nemligen ej godt att
motstå sådane argumenter som dessa: hela adelns
bemödande ginge ej ut på något annat, än att förtrycka de
andra samhällsklasserna; derföre borde man visa dem,
att makten hvilade hos dessa, och hvarken hafva någon
barmhertighet med Hattar eller Mössor, ty de voro lika
brottsliga alla, och sökte blott på folkets och hvarandras
bekostnad uppresa sin egen makt. Sådane orationer
emottogos med stormande bifall, och det visade sig, att
som demagoger äro inga farligare och mera förledande
än presterna, i följd af den vana de äga att anslå
fol-lynnet och uppröra massornas både goda och onda
passioner.

Vi behöfva efter allt detta knapt säga, att
betänkandet mot rådet i de tre lägre stånden bifölls.

Konungen, som med största oro afbidat frågans
utgång, skyndade sig straxt derefter till Ekolsund. Här
tillbragte han, jemte hela den öfriga kungliga familjen,
påskhelgen, och det dröjde ej, förrän underrättelse
ingick från hans förtrogne om de intriger, som varit
vållande till den stora katastrofen. I början var han till
följe häraf mycket uppretad mot riksrådet .Sinclair, som
likväl temligen snart synes hafva lyckats att förklara sig 9).

&) Grefve C. F. Scheffer underrättade konungen allraförst om
Sinclairs intriger. Det hade då redan lyckats den sistnämnde
att vinna Scheffers bifall. Konungens vrede mot Sinclair var
i början rätt stor. Det heter i ett bref från konungen till
C. F. Scheffer, dat. Ekolsund den 21 April: »Det är odiöst att
till denna grad blifva bedragen, och ännu mera odiöst att blifva
det genom en man, som har haft den oförskämdheten alt be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free