- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 1. Gustaf III och hans tid (1771-1788) /
152

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom hofkanslern för dem tillkännagifva, iift han såjre
sig tvungen för deras egen säkerhet sätta vakt viil
deras hoteller, hvarefter de begåfvo sig till slottet.

Under det alla dessa anstalter, med en berömlig
ordning oeh precision, vidtogos af konungen sjelf från
artilleriets högvakt, var kapten König sysselsatt att taga
eden af gardet och fördela bevakningen.

Under pukors och trumpeters klang upplästes den
kongliga varningen på alla torgen.

Det lyckades general liamsay att förmå den blott
några mil från Stockholm framryckta bataljonen af
Uplänningarne att vända om; men löjtnant Hjerta, som
skulle arrestera Pechlin, lät skrämma sig af den sluge

’ O P

gubben, som ostörd fick fortsätta sin resa ända till
Jönköping ,0).

Efter att hafva intagit några förfriskningar,
lem-nade Gustaf omkring kl. i e. m. Artillerigården. Han
tog under vägen ed af magistraten på rådhuset, och
återvände omkring kl. 0, efter en rund åt södra slussen,
öfver Skeppsbron till slottet.

Äfven under detta sitt återtåg var han följd af
det jublande folket. Man trängdes omkring hans häst,
under täflan att visa sin tillgifvenhet. Qvinnorna kysste
hans fötter och läto dem kyssas af sina barn.

Så intågade denne monark, nästan enväldig, i sitt
palats, hvilket han samma dag hade .lemnat så
maktlös, att man lnide satt i fråga att beröfva honom hans
frihet, utan att. han visste, hvarmed han skulle kunna
försvara sig.

Återkommen till slottet, gaf konungen sig knapt tid
att spisa middag. Han lät inkalla de utländska
ministrar-ne, och tilltalade dem på följande sätt: »Mina herrar, det
är med tårar i ögonen, som jag bör tillstå det steg,
hvartill ni varit vittnen, och som jag blifvit nödsakad
att taga, emedan min person och rikets säkerhet voro i
fara. Jag ber er ge edra hof del deraf, försäkrande

o o ’

,Q) Rläteil, s. 122 II,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/1/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free