- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 1. Gustaf III och hans tid (1771-1788) /
166

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lägga. Huru tskulle det nu gå med lagstiftnings- ocli
beskattningsrätten?

Dessa rättigheter voro således, som vi finna, från
flera håll kringskansade oeh gjorda omöjliga.

Härtill kommer, att konungen, under »ken af att
ärenderna fordrade hemlig behandling, kunde genom
ett s. k. hemligt utskott med riksens ständers rätt
besluta öfver frågor, hvilka enligt grundlagen tillhörde
stånden. Men detta kan vara nog, för att
ungefärligen lära känna grundtanken i den nya
regeringsformen. De följande händelserna tjena till bekräftelse på
detta vårt omdöme: de innehålla nemligen det nya
styrelsesättets både rättfärdigande och dom.

Efter revolutionen samlades hela den kungliga fa-

miljen på Ekolsund. Konungen visade sig
utomordentligt glad, och tänkte och talte ej om annat än
revolutionen. Han var missnöjd med Sofia Magdalena,
hvars allvarsamma lynne hindrade henne att så lifligt
deltaga i förtjusningenj hon endast teg, neg och
stapplade på tungan. Enkedrottningens deltagande var väl
synbarare; men äfven hon bidrog ej att öka konun-

gens glädje; hon kunde ej dölja sitt missnöje att
numera se spiran fallen ur sina händer i en ung och

högmodig sons. Så mycket hjertligare visade sig
der-emot förhållandet mellan konungen och hans äldste
broder. Då de första gången efter revolutionen sågo

O Ö ö

hvarandra, föllo de, i hela hofvets åsyn, i hvarandras

armar; fruntimmerna fällde tårar, och förtjusningen var
allmän 3).

Det var dock ej dessa höga personer länge
för-unnadt att i ro få njuta af segren; revolutionen
framkallade. fiender, som gåfvo uppmärksamheten en annan
riktning och nära på hade dragit öfver riket de allra
största faror, derest ej konungens klokhet och de i
öfrigt gynnsamma konjunkturerna i yttre politiken hade

3) Hamillon, a. st.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free