Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råtle hade ej utfallit bflttre, än att dessa högt uppburna
personer blefvo utskrattade, hvarföre drägten måste
af-läggas, och sedan hade frågan derom alldeles förfallit.
Samtalet föll en gång på detta ämne, då
kejsarinnan uttryckte den öfvertygelsen, att man omöjligt
med samma framgång skulle vara i stånd att reformera
ett folks seder, som dess lagar; hon erinrade om Peter
den Store, som så länge förgäfves arbetat att få sina
Ryssar att raka sig.
Men Gustaf, ung och full af förtroende till sin
egen förmåga, ansåg ingenting omöjligt för en furste
med talanger och som var älskad af sitt folk. Han
åtog sig det omöjliga: han ville innan kort ge
Svenskarna en ny nationaldrägt!
Detta drag af egenkärlek och inbilskhet gaf
Catharina ej någon hög tanke om Gustaf. Hon började att
utstudera hans svagheter, och ana hans slut.
Och under allt detta kom han emellertid ej
närmare det mål, hvarför han egentligen företagit resan.
Han var för stolt att tigga vänskap och fred af en
q vinna; hans sätt att med henne tala och döma i jjoli—
tiken vittnade mera om en furste, som ville vara
fruktad, än en som fruktade. Han gjorde henne de
starkaste försäkringar om sina fredliga böjelser; om
Sveriges behof af hvila efter ett sekels anarki; han visade,
huru föga sannolikt utbrottet af ett krig i Europa nu
vore, då de fleste regenterna älskade freden; det vore
blott en furste, tilläde han, hvars äregirighet aldrig
skulle medgifva något lugn; en furste, som beständigt
drömde om förstoringar på sina grannars bekostnad;
Mecklenburg, Pommern, Danzig och Kurland lekte i hans
håg. »Det är eder värdigt, utbrast Gustaf till slutet,
att blifva Europas fred sstift er sk a, och jag skall skatta
mig lycklig att såsom eder beundrare, vän och
släg-ting med eder bidraga till ett för menskligheten så
välgörande ändamål».
Man finner lätt, hvaråt denna fras pekade. Att
skilja Preussen från Ryssland, och med detta sednare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
