Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tillfälle att sjelf döma, utan att vilseledas af författare,
som ofta med förkärlek kasta sig in på
gissningar-nes stråt.
Grunddraget i Lovisa Ulrikas karaktär var
herrsk-lystnad.
Om denna lidelse hos henne var utbildad till mer
än vanlig styrka, så fick hon också, så länge hennes
gemål, den svage, men henne orubbligt tillgifne Adolf
Fredrik lefde, den tillfredsställelsen att smaka
densammas både ljufhet och bitterhet, i det hon å ena
sidan fick regera, så långt konungens makt sträckte
sig, under det, å andra sidan, sjelfva riksförfattningen
gjorde regenten till en teaterdocka, hvars maktutöfning
sålunda var i högsta grad inskränkt och ej annat kunde
än vara förenad med förödmjukelser och obehagligheter
af alla slag.
Med Gustafs uppträdande på tronen och
revolutionen blef detta förhållande mycket förändradt.
Lovisa Ulrika hade väl redan flera gånger, då
Gustaf ännu blott var kronprins — såsom t. ex. vid de
märkliga tilldragelserna under 1769 års riksdag —
varit i tillfälle att lära känna rätta arten och
beskaffenheten af hans lynne, hvilket ingalunda visade sig
da-nadt att underkastas en qvinnas, vore det äfven en
mors, förmynderskap, hvaraf åter den olikhet i
uppfattningen af statssaker, som vi omnämnt, blef en naturlig
följd; emellertid kom någon brytning mellan dessa höga
personer då ännu icke till stånd, och behöfde det ej
heller, ty Gustaf såsom blott blifvande regent hade
ingen rättighet att motsätta sig modren, som sålunda
ensam fick råda.
Men knapt hade Adolf Fredrik gått bort och
ödet lyftat Gustaf på Sveriges tron, förr än
förhållandet mellan mor och son blef ett helt annat.
Anledningar till trassel saknades icke.
Enkedrottningen ville ej finna sig i sonens
uteslutande rätt att föra spiran, den han deremot höll så fast
i sin hand, att han ej medgaf någon dödlig att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
