Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkta målare inkallades eller uppfr/ldde, såsom
Mas-reliez, Desprez, lioslin, Kraft och llurbcrg m. <1.
Nuu-inann och Krans fortforo att njuta högt heskydd. Den
europeiskt ryktbare abbén Vogler gästade under
inne-varande tidskifte äfven Sveriges hufvudstad en kort tid.
Aktade kompositörer framträdde nu äfven bland
sven-skarne sjelfva, såsom Wikmansson, Ahlström, m. fl.
Sceniska artister af öfvervägande förtjenst, och hvilkas
minne ännu i dag är friskt, voro: vid operan, Karsten,
fru Muller och de Broen, samt för talscenen fru
Mar-cadet, mamsell Löf, Neuman, m. fl.
Att utförligare beskrifva och utveckla hvad den
sköna konsten, isynnerhet den poetiska, var och blef
under den tredje Gustafs tidehvarf och hägn, är dock
ett ämne, som vida öfverstiger detta arbetes plan och
utrymme. »Som en vår», säger Tegnér, »trädde Gustaf
III in i svenska historien, och jdötsligen stodo på en
rrånrr alla nationens krafter i blomma, och lifvet utgöt
C ö ’ 0
sig ocli sången vaknade rundt omkring honom».
Skaldernas antal växte med åren, och med dem deras
sångers skönhet. Kellgren synes nu hafva nått höjden
af sin ära som författare och skald, ehuru många
af hans yppersta skapelser ännu voro ofödda. Leopold
en ringa och skuldsatt magister i Upsala, kallades in i
Gustafs skaldekrets, fick rum på slottet, penningar att
betala sina skulder, blef först konungens bibliotekarie,
sedan hans handsekreterare, och slutligen hans
förnämsta både hofskald och — smickrare! Men om
Leopold i denna sistnämnda egenskap mera längre fram.
Adlerbeth gjorde sig i synnerhet känd som lycklig
dramatisk författare, och Rosenstein i egenskap af
litteratör i allmänhet.
–––-— Det
af konungen, ville denne att han skulle arbela i sjelfva
salongen, på det damerna och hela socieleten kunde vid
hvarje mejselhugg blifva vittnen till, huru det lyckats. En
högst egen begäran af en snilleskyddande konung!
Naturligtvis kunde den ej uppfyllas. Se Sveriges Sköna Litteratur, IV,
s. 822 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
