Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förra storthinget hvilan de kungliga propositionen om ett tillägg
till riksakten, rörande internationella tryckfrihetsförbrytelser.
blifvit afslagen (d. 6 April); sedan följde, med korta
mellanrum, beslutet om adeln och de redan vidrörda företeelserna vid
liqvidatiousfrågans behandling i början af Maj. Strangford och
Suchtelen blefvo oroliga och frågade hvad man ämnade göra.
Konungen svarade, att han nog utan främmande mellankomst
skulle komma till rätta med norrmännen. Tiden ansågs vara
inne att gifva norrmännen en ytterligare varning och så afläts
den 22 Maj det redan omnämnda reskriptet af den 12 April,
som alltigenom var hållet i en ovanligt skarp ton. Rörande
det ifrågasatta deltagandet från svensk sida i skuldens
gäldande yttras »att H. M:t och dess statsråd förklarat, att ett
meddelande af denna art ej kan göras Sveriges ständer, innan
underrättelse erhållits, huruvida storthinget å sin sida är
villigt att bidraga till den svenska statsskuldens afslutande
genom att tilldela Norge en andel af denna skuld». »H. M:t»
heter det vidare, »fordrar af storthinget ett skyndsamt beslut.
Det norska folkets värdighet, dess ärfda redlighet få ej längre
blottställas för misskännande i Europas ögon, och det är H.
M:ts pligt att utan dröjsmål tillintetgöra en misstanke,
hvil-ken, om den fortfore att sprida sig, skulle upphäfva alla
handelsförhållanden och förbindelser med öfriga delar af fastlandet.
Kärleken till friheten är en känsla som dunstar bort, derest
den ej understödjes af kärlek till rättvisa, sanning och eders
helgd»1). Kanske åsyftades ock med den samtidigt utfärdade
befallningen om sammandragandet af 6000 man svenska och
norska trupper vid Ettersta, emellan Moss och Christiania, att
gifva det genstörtiga storthinget en helsosam erinran om hvad
man i dylika fall kallat »konungarnes sista argument» (ultima
ratio regum).
Men hvad skulle göras, om, såsom alltid var tänkbart,
dessa åtgärder endast bidroge att reta norrmännen till ett allt
envisare vidhållande af deras fördomar ocli åsigter? Huru
skulle Carl Johan kunna för alla händelser tillförsäkra sig frän
stormakternas sida fullkomligt fria händer att på egen hand
’) Stortliingcts Förhand 1. IT: 160 il’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
