- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 2. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
22

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma parti hörde professor J. H. Thomander och prosten
C. E. Hallström: i Ed och till dess sjelfständiga
bunds-förvandter professor Erik Gustaf Getter. Den motsatta
sidans förkämpar voro biskop Heurlin, som jemte
talmannen, erkebiskop Win gård, var regeringspartiets
egentlige ledare, biskop Holmström och vice talmannen,
biskop Hedrén,1 och till samma sida slöto sig under
riksdagens lopp afgjordt de utmärkta representanterna
prosten Christian Stenhammar i Häradshammar och
prosten Nils Åstrand i Edsberg.

Var partiställningen inom presteståndet vid
riksdagens början vacklande, så tycktes den ej heller på
riddarhuset vara säker: regeringspartiets öfvervigt syntes
åtminstone icke vara afgjord.

Till landtmarskalk hade konungen utnämnt
lands-höfdingen öfver Linköpings län, friherre C. O.
Palm-stierna. Han hade vid föregående riksmöte innehaft
den vigtiga ordförandeplatsen i statsutskottet, var en
kunnig och kraftig man och synnerligen lämplig för det
uppdrag, han nu af regeringen erhållit. Oppositionen
var han emellertid en nagel i ögat, särskildt med
anledning af det bestämda sätt, hvarpå han vid ett
tillfälle uppträdt mot tidningarnas opassande angrepp mot
konungen, och den var också besluten att låta honom
känna sin ovilja. Redan i första plenum, den 20 januari,
då fråga blef om utseende af ledamöter i
talmanskonferensen, hvilket förut städse skett genom
landtmarskal-ken, yrkade grefve C. H. Anckarsvård, som nu åter
intagit sin plats på riddarhuset och der betraktades
såsom oppositionens chef, att dessa funktionärer skulle
väljas omedelbart af ståndet. Denna framställning, som
af adeln bifölls, behöfde dock ej vara riktad särskildt

och Bexell lära utgöra det flytande elementet i
preste-ståndet, som bestämmer majoriteten på ena eller andra sidan,
alltsom det faller sig.»

1 Tegnér hade varit ifrågasatt till vice talman, men afböjt
förslaget deröm. (Se Tegnérs Efterlemnade skrifter, ny
samling, II, 320, 330.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12-2/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free