Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
december 1834 begärd lagförldaring skulle tills vidare
förfalla, emedan de derföre nödiga upplysningar icke
inkommit förr än efter riksdagens slut ;1 — tillstyrkandet
att till rikets nu församlade ständer genom en Kongl.
Maj:ts nådiga shrifvelse (af den 1 febr. 1840), och ej i form
af kongl. proposition, öfverlemna ett af särskilda
ko-miterade afgifvet betänkande och förslag rörande
fattigvården i riket, »en oformlighet, hvartill ingen anledning
gåfves af grundlagarne, och som vid den högst vigtiga
frågans behandling hos rikets ständer kunnat föranleda
nya oformligheter».1 2 Till denna afdelning synes utskottet
äfven hafva hänfört anmärkningen mot tvenne rådgifvares
(justitiestatsministern grefve Rosenblad och förste
expeditionssekreteraren Riben) tillstyrkande, att en
skrif-velse, hvari bondeståndet vid sista riksdagen (9 mars 1835)
anhållit om utarbetande af en tablå öfver de anslag, som
alltsedan 1814 blifvit använda för beväringsmanskapets
beklädnad och utredning, skulle, såsom till ingen åtgärd
föranledande, läggas till handlingarna, d. v. s. lemnas
utan svar, — ett handlingssätt, som utskottet betecknade
såsom ett »förbiseende af det förhållande, som af ålder
egt rum mellan svenska folket och dess konung».3
Derpå följde anmärkningar rörande »styrelsens
förhållande till förvaltningens lägre organer»,
såsom att rådgifvarne, »oaktadt redan 1823 års konstitu-
1 Enligt den dåvarande lydelsen af § 87 RF. var ett ständernas
beslut i en lagstiftnings- eller lagförklaringsfråga förfallet,
så vida konungen ej före riksdagens slut gifvit sitt bifall
dertill. Vid sådant förhållande skulle man hafva svårt att
förstå, hvad anmärkningen egentligen gälde, så vida ej under
diskussionen i presteståndet den 20 juni blifvit af prosten
Ödmann upplyst, att utskottet hyste den egendomliga
uppfattningen af statssekreterarens ställning och befogenhet, att det
ansåg honom hafva bort främja frågans afgörande genom att
hos högsta domstolen begära den lagförklaring, hvarom
ständerna anhållit. (Prestest. prot. V, 166 och 216).
2 Jfr R. o. Ad. prot. IX, 77. Prestest. prot. V, 168 —173.
3 Jfr statsrådsprot. öfver krigsärenden den 4 april 1835. Bil.
B n:r 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
