Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naste sex åren. Det visar nästan hvarje grundlagens
föreskrift öfverträdd, det allmännas fördel illa förstådd
och ofta ännu sämre bevakad, folkets rätt åsidosatt, dess
fordringar ej aktade, rikets ständers uttalade önskningar
ej hörda, lemnade utan svar eller rent af förkastade, deras
beslut ouppfylda eller öfverträdda, statens medel ryckta
från sina ändamål och använda mot ständernas vilja —
allt detta innehåller detta betänkande, och det innehåller
ändock blott en del af hvad det kunnat framställa,
om ej utskottet velat undvika en tröttande vidlyftighet.
Men det ger endast några materialier till de sista sex
årens administrations-historia; det talar ej om hvad som
skett förut, det vidrör ingenting af de äldre, ännu
rikhaltigare ämnen, den förutgående tiden erbjuder. — Man
skulle kunna invända, att de nuvarande rådgifvarne till
största delen varit främmande för den förgångna tidens
åtgärder. Det är icke helt och hållet så; alla samhällens
borgerliga lagar antaga den grundsats, att hvem som
undfår ett arf äfven ikläder sig de förbindelser och
skulder, som äro fästade vid den emottagna egendomen,
om han ej genom en högtidlig och offentlig förklaring
gör sig urarfva och afsäger sig egendomen, i fall skulderna
måste följa med. Så måste ock pligternas arf betraktas
af dem, som emottaga statens högsta embeten. Jag anser
mig alltså berättigad att fordra redo af rådgifvarne för
det politiska arf, som de föregående tiderna lemnat dem.
Jag gör det, emedan jag i deras handlingar förgäfves
sökt efter urarfva-görelsen, efter den öppna och högtidliga
protesten mot föregångarnes system, efter förklaringen,
att de ej ville hafva något att skaffa med det forna
systemet, att de ville följa ett annat, att de ville gå en
ny och egen väg, en väg utan krokar och slingringar, fri,
jemn och efter deras samvetes öfvertygelse och deras bästa
insigt, ledande till målet: nationens välfärd, ära och
lycka. I stället för allt detta finner jag dem stadda på
samma bana som deras föregångare, denna bana, som
allt mer och mer aflägsnar oss från det önskade målet,
trögt och osäkert framvältande den nötta statsmaskinen
Alin, Carl Johan o. Rikets Ständer 1840—41. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
