- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 2. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
212

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handlingarnas innehåll icke ansåge sig höra meddela andra
upplysningar, än att bristen vid 1823 års början utgjorde
omkring 97,000 rdr i svenskt mynt; att den sedermera
årligen ökats, intill dess den vid 1836 års slut uppgick
till ett belopp af ungefär en million rdr bko; och att
derefter »sådana åtgärder blifvit vidtagna, att årliga
af-betalningar kunnat ega rum, hvarigenom skulden vid
1840 års slut var förminskad till ett i svenskt mynt
be-räknadt belopp af 775,966 rdr 32 sk. bko», bestående af

30.000 pund sterling, 151,250 rdr hamb. bko (hvaraf

60.000 rdr återstod af ett lån med 6 procents ränta, en
skuldpost å 76,250 rdr, för hvilken någon ränta icke
syntes vara godtgjord, och resten på löpande räkning)
samt uti svenskt mynt 13,300 rdr bko. Efter
meddelandet af dessa upplysningar yttrade utskottet helt kort:
»Hvad vidkommer frågan om de åtgärder, hvartill det
numera uppdagade förhållandet med kabinettskassan bör
föranleda, så enär tillgöranden, som synas ega
sammanhang med någon del af den inträffade skuldsättningen,
äro föremål för under pröfning varande åtal inför
riksrätt, anser sig utskottet icke kunna föreslå rikets
ständer att anvisa några särskilda anslag till den
ifrågavarande bristens liqviderande.»1

Utskottet aktade således icke nödigt att yttra sig om,
huruvida ständerna borde erkänna den uppdagade skulden
såsom rikets eller icke. Det tycktes anse, att med den
frågan borde anstå, till dess riksrättens utslag hade
fallet; men i sådant fall borde det väl åtminstone hafva till
ständerna hemstält, huruvida statens medel under tiden
finge användas till räntor och öfriga omkostnader för
skulden, eller icke. Denna utskottets uraktlåtenhet
påpekades reservationsvis af major Troil och i sistnämnda
afseende äfven af friherre Sprengtporten, medan biskop
Hedrén samt prostarne Stenhammar och Agrell fram-

Den 11 jan. 1841 hade justitieombudsmannen ingifvit sin
inlaga till riksrätten rörande låneoperationerna 1826
(riksrättens handlingar s. 64—68).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12-2/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free