- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 2. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
239

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hitintills ganska tröga betalare, som Barthelemyfonden
o. s. v. Till förekommande af dylikt måste det vara af
största vigt att hindra medlens öfverflödiga hopande i
»Kongl. statskontoret», der »allenastyrandets nitiska
för-fäktare» nogsamt låtit förstå, att de ej såsom sina
»principaler» erkände rikets ständer. De två stånd, »som torde
få anses förnämligast representera det skattdragande
folket», hade fattat ett beslut, som afsåg att omöjliggöra
hvarje afvikelse från ständernas föreskrifter angående
statsmedlens disposition; de tvenne andra »företrädesvis
privilegierade» hade deremot för sin del funnit saken olämplig
och hitintills nekat dess grundlagsenliga pröfning. Men
de, som med formernas åsidosättande ville undertrycka
andras mening, borde besinna vådorna af reaktioner, som
just i statsanslagsväg kunde uppstå! — Frågan vore
af bevillnings natur, hvilket otvetydigt framginge af §
62 RF., som tilläde ständerna rätt att fastställa huru
— det ville säga, på hvad sätt — särskilda summor, som
de sig i bevillning åtoge, skulle till särskilda ändamål
användas. Statsutskottet borde nu anmodas att antingen
inhemta konstitutionsutskottets utlåtande, huru
grundlagens stadganden rätteligen borde förstås, eller ock
till-lämpa den bestämmelse i § 69 RF., enligt hvilken
utskottet, då det icke kunde afvika från sin mening eller
instämma i ett särskildt stånds tankar, skulle utnämna
deputerade, som uti det stånd, der betänkligheter mot
utskottets förslag uppkommit, skulle närmare upplysa
förhållandet.

Hvad nu det förstnämnda af dessa alternativ angår,
så saknade det hvarje stöd i grundlagarne; och det
senare egde det knappt mera. Den ifrågavarande
bestämmelsen i § 69 RF. — som för öfrigt aldrig blifvit
till-lämpad — afsåg nämligen endast ärendets behandling,
då utskottet funnit sitt till stånden afgifna förslag i sak
vara af ett eller annat stånd ogilladt och följaktligen
innan någon fråga om skiljaktigheternas afgörande
genom omröstning i förstärkt utskott ännu kunnat uppstå.
Detta stadium af ärendets behandling hade man redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12-2/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free