- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 2. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
243

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mål, som af ständerna kunde beslutas, livarefter
öfver-skottet borde åt statsverket reserveras. 1

Bondeståndet var således ensamt om ett beslut,
hvar-igenom afsigten att borttaga den dispositionsrätt, som
Kongl. Maj:t hittills egt öfver handels- och
sjöfartsfondens medel, skulle komma att uppnås. Det tycktes
således, som om man för denna gång skulle nödgas
upp-gifva försöken att vinna det önskade målet, men —
statsutskottets utvägar att åtminstone delvis uppnå det
voro ännu icke stängda. I sitt memorial med
anledning af ståndens skiljaktiga beslut anmodade det dels
borgareståndet att förklara, huruvida det vore dess mening,
att de ifrågavarande medlen skulle till hela sitt belopp
stå under konungens disposition, äfven om afgiften, i
enlighet med de öfriga ståndens mening, bestämdes till 10
procent af tullbeloppet; dels bondeståndet att förklara,
huruvida det vidblefve sitt beslut, att afgiften skulle
utgå med 10 procent »äfven vid det förändrade förhållande,
som vore eller kunde blifva en följd af de öfriga
riksståndens beslut angående medlens disposition» ; samt
till-lade slutligen att, äfven om bondeståndet stode fast vid
sin mening i detta fall, utskottet dock icke ansåge frågan
om afgiftens storlek vara genom tre stånds
sammanstämmande beslut afgjord, alldenstund ifrågavarande »i likhet
med tullafgifterna utgående ocli på desamma grundade
afgift ostridigt, lika med tullafgifterna, utgjorde en
bevillning saf’gift, hvars fastställande fordrade alla ståndens
sammanstämmande beslut» och, om detta icke uppnåddes,
borde blifva föremål för votering i förstärkt statsutskott,
för hvilket ändamål förslag till voteringsproposition
bifogades. 1 2

Då frågan den 28 april 1841 åter förekom i
borgareståndet, var den vanliga majoriteten på sin post. Efter

1 Statsutsk. uti. n:r 337 och 416; Borgarest. prot. V, 597—
619, VI, 176—90, 196—208; E. o. Ad. prot. XVI, 170—
9, XX, 123—144; Prestest. prot. X, 264—78, XII, 391—
8; Bondest. prot. VIII, 146—60, X, 382—98.

2 Statsutsk. mem. n:r 483.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12-2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free