- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
12

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig. Man föregaf, att det allmänt rådande missnöjet i
arméen hufyudsakligen var riktadt mot Toll, som
ansågs såsom krigets upphofsman, samt att det skulle
upphöra, om man beslöt sig för att aflägsna honom.
Gustaf kunde väl i början ej neka att erkänna det
orättvisa i denna beskyllning; han svarade Armfelt, då
denne en gång gjort allt att nedsätta Toll: »Nämn
honom ej; om jag följt hans råd, hade jag ej varit i
denna bekymmersamma belägenhet»7). Men slutligen
segrade Tolls motståndare. Då konungen d. 23 Juli
stod på väg att resa till gränsen, erhöll Toll befallning
att qvarstanna i Helsingfors, för att hafva inseende
öf-ver arméens proviantering m. m., men i sjelfva verket
emedan man ville blifva af med honom. På Tolls fall
grundade Armfelt sin upphöjelse: händelserna skola
utvisa -till hvad vinst för konungen och riket. Dessa
rivaler, det medgifves, voro båda sin tids och sitt lands
utmärktaste personligheter; och, hvad man än torde
säga om deras större eller mindre värde, säkert är, att
med Armfelts upphöjelse Tolls inflytande, så länge
Gustaf lefde, ej gerna kunde återvända. Det
öfverens-stämde nemligen ej med Tolls redbara och gedigna
karakter, att i politiken uppträda på ett sätt, som
numera syntes blifva allt mer och mer nödvändigt, om
man ville fortfarande göra anspråk på Gustaf III:s

7j Gustaf yttrade, då han kort före afresan till kriget till Toll
och Ruuth öfverlemnade. originalprotokollerna öfver
konferenserna på Haga : »Vårt lif är osäkert; det är försynen ensam
som vet, om jag återkommer eller ej från den strid, som
nu börjas: skulle jag stupa, fölle säkert hela nationens ovilja
och hat på eder, mine herrar, som man anser hafva
tillstyrkt kriget. Jag iemnar eder derför dessa
originalprotokoller med min egenhändiga justering å hvarje protokoll, för
att, då jag ej mera är till, >usa nationen, att^ni sökt
af-styrka det, och atl det är endast på min befallning, och i
följe af de uppgifter jag af mina ministrar vid de utrikes
hofven erhållit, som jag företagit detta krig». De la Gard.
ark. XVIII, s. 14.

8) Biogr. Teckn. af Toll, I, s. 44 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free