- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
55

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han genom Brelin inhändigat underrättelse om
utrymmandet af Högfors — tog han genast sitt beslut att
skynda till Göteborgs försvar. Han hade väl föga
hopp att lyckas, var förtviflad samt nästan färdig att
ge allt förloradt: emellertid afreste han. En
fjerdings-väg utanför staden mötte ett nytt ilbud med
underrättelse att danskarne voro för nära’, för att tillåta
någon resa till Wenersborg2). Konungen vände då
genast om. Armfelt och grefve Clas Ekeblad mötte
honom i hans bostad. »Allt är förloradt, läs», sade
monarken, lemnande de erhållna rapporterna till Armfelt.
Denne blef bestört, men sökte dock att lugna
konungen. »Olyckan synes stor, sade han, men E. tykts mod
och verksamhet kunna ännu rädda Göteborg»!

»Ni vet icke, hvad ni säger, svarade Gustaf med
hetta, och kronan som jag bär, är icke värd de
bekymmer som hon ger mig».

I detsamma rusade konungen, utan att taga
afsked, med stora steg ur rummet, med följande ord till
Armfelt, som tagit sig friheten säga honom några
lämpliga sanningar: »Ni vill låta mig dö! jag skall dö, och
ni skall icke ha att förebrå mig, att ej hafva dött som
konung» 3). Härvid gick han ut, satte sig i sin vagn,
men tillbringade icke destomindre natten i densamma,
utan att afresa förr än följande morgon4).

Blabd personer, som skyndade att uppvakta
konungen i Mariestad, var äfven den mer än sjuttioåriga
grefve Ulrik Scheffer. Konungen erbjöd honom
öfver-befälet öfver de mot danskarne sammandragne trupper;
men Scheffer svarade: »Värdigas, sire, hafva
förbarmande öfver mina gråa hår, liksom med fäderneslandet
och E. M:t8 vapenära! Om jag förvärfvat något
anseende, så är det ej i vapenyrket, livilket jag lemnade
för 30 år sedan. För öfrigt är detta anseende mig

2) Brelin, a. st.

*) Armfelts sjelfbiögrafi, a. st., s. 117 ff.

4) Brelin, a. st.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free