- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
74

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ser, hvarigenom sjelfva enväldet skulle blifva lätt, ja
nästan blomsterströdt9). Hans beslut var fattadt: att
genom förmåner åt »det andra folket», som Gustaf III
betecknande kallade ofrälset10), erhålla deras bifall till
rådets afdankande och ständernas aflysande, för att dem
förutan kunna utöfva beskattningsrätten och försvara
riket och sig sjelf mot de ryskt-aristokratiska
stämp-lingarne, — se der säkerhetsaktens ursprung och
hemligheten af dess tillkomst!

Man hade således beslutit sig för de största
förändringar, och se här huru man beräknade att kunna
• *
få dem genomdrifna! För att dertill erhålla adelns
bifall, — om man ens räknade derpå, — ansåg man
först och främst nödigt att på något sätt förut söka
att allvarsamt förödmjuka hela ståndet. Det beslöts
derföre, att adeln i ett plenum plenorum på rikssalen
skulle af konungen dugtigt skrapas, för olydnad emot
hans befallningar samt deras hånfulla och trotsande
uppförande mot landtmarskalken. För att bevisa
riktigheten af dessa anklagelser skulle i landtmarskalkens
namn en skrift uppläsas, hvilken med vittnen styrkte
desamma. Derpå skulle konungen befalla hela adeln
afträda, samt genom en deputation, hvari grefve
Fersen och baron De Geer särskilt nämndes böra deltaga,
bedja landtmarskalken om ursäkt. Emellertid skulle de
ofrälse stånden erbjudas privilegier, samt anmodas, att
på stället utvälja deputerade, för att med konungen
derom öfverlägga. Sådan var bataljplanen. Se här
utförandet, och dess framgång!

Man har något skäl för det antagandet, att hittills
ingen annan, än de begge Nordinarne och Ahlman fått
del af konungens plan. Lagman Nordin uppsatte an-

•) Konungen yttrade till v. Asp, som kort efter d. 21 Febr. med
förskräckelse talat till honom om enväldet: »Ja, intet har man
något att befara i min tid; mitt lynne är nog kändt i det
afseendet och ingen olägenhet är att frukta, om ej- en
tyrann uppkommer».

10) Jfr. samtalen med v. Asp, a. sl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free