Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt målade ansigten i de förunderligaste skiftningar,
och ingeu syntes sig lik, mer än konungen, som följde
allt med en lätthet, som hade här varit fråga blott om
ett litet ärende» 8).
Grefve Fersen höjde först rösten i denna dödslika
ovisshet. Han sade, att han ej kunde erkänna
landtmarskalkens beskyllningar, hvårföre det ej kunde
begäras, att han skulle göra någon ursäkt, utan han
hoppades så väl för sig som ståndet, att konungens
mildhet och rättvisa ej skulle döma dem ohörda.
Konungen svarade, att det vore den ringaste
undersåtes rättighet, och så mycket mindre ville han vägra
sitt ridderskap och adel det; men då nu flere röster
bland adeln började höras, och derjemte ett allmänt
sorl började att sprida sig, slog konungen med
silf-verspiran i bordet, och sade med full känsla af sin
myndighet: »Jag har befallt ridderskapet och adeln att
förfoga sig till sitt hus. J ären skyldige mig lydnad.
När j kommit på edert ställe, kun nen j öfverlägga,
huru j åstunden». Oaktadt denna förnyade uttryckliga
befallning syntes nästan inga enda adelsman beredd att
gå. Grefve Brahe hördes temligen högt yttra: »Jag
går icke», och uttrycket i hans ansigte tillkännagaf ett
beslut att blott af styrkan låta sig tillbakadrifvas. Vissa
enskilta ledamöter, såsom grefve Hamilton m. fl., hvilka
ansågo sig öfvertygade att adeln hade rätt att på stället
försvara sig, voro redan färdige att påyrka denna rätt;
men några orediga underrättelser om énvåldsplaner, som
deraf skulle bli en följd, afhöllo dem 9), och alla
väntade blott det steg grefve Fersen skulle taga. Han
uppreste sig i detsamma, sägande hel högt: »låt oss
gå»! »Den rösten gaf ton», säger Wallqvist, »Adeln
började småningom maka sig. Man avancerade
långsamt mot dörren. Ändtligen blef salen tom på adel».
•) Wallqvist, a. st.
9) Hamilton, a. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
